Ups and downs

Jag har oftast massa energi. Ofta så pass mycket att det räcker och blir över till andra. Jag älskar att planera, strukturera och effektivisera. Planera mat och träning. Formulera mål och delmål om allt och inget. Men det är som ett hjul som går runt och runt. Helt plötsligt är allt upp och ner en dag. Helt tvärtom än vad jag egentligen vill att det ska vara. Men hjulet fortsätter ju faktiskt att snurra och helt plötsligt är jag tillbaka där jag vill vara, där jag mår som bäst. Ibland tänker jag "Nu är det dags att lära mig hålla balansen i livet rakt igenom, inga fler ups and downs, det är inte bra för mig". Men jag börjar tro att jag aldrig skulle få uppleva sådana fantastiska toppar om jag inte fick känna av dalarna.

Jag kan beskriva det som att jag först börjar speeda i en accelererande fart. Jag levererar tankar, projekt och skrivna saker under flera veckor, till och med månader - ja, så länge det behövs egentligen. Tjoff, tjoff, tjoff! Jag är odödlig på något läskigt sätt. Det är en surrealistisk, men ganska cool känsla. Utveckling och leverans är i fokus.

Sedan kommer jag in i en period då jag får tillfälle att sakta ner, då handlar det om att jag försöker sno åt sig så många sovmorgonar som jag bara kan. Jag har inga skrupler, jag planerar utifrån mitt eget behov. Jag behöver landa. Det är en chans till att hämta andan. Perioden ger möjlighet till att träffa vänner och försöka slappna av på andra sätt. Men oftast går det inte så bra eftersom jag fortfarande är uppe i varv. Efter några dagar eller någon vecka brukar jag komma in i en period då ingenting fungerar som det ska. Jag fungerar inte som jag brukar och jag tycker ingenting runt omkring mig fungerar som det ska. Konstiga sjukdomar och olustkänslor kommer som ett brev på posten. Det blir en ond cirkel. Ingenting känns riktigt kul eftersom det egentligen inte händer så mycket. Men jag har inte heller någon lust eller energi att de facto göra något särskilt. Oro och olust är i fokus.

Lika jobbig och välbehövlig som den slappsjuka perioden är (okej, sjukdomarna hade jag gärna sluppit) - lika fantastisk är känslan när jag börjar känna igen mig själv när energin kommer tillbaka. Då jag både vill och orkar ta initiativ till nya projekt, sätta upp nya mål, upptäcka nya områden i livet och inte bara orka tänka på när nästa sovmorgon är eller oroa mig för varför jag har så ont överallt och vilka samband alla krämpor har. Då känner jag att all energi börjar hitta tillbaka till mig igen. Jag har flow och kraft. Det är en härlig känsla. Nyfikenhet och energi är i fokus.

Sedan är jag liksom tillbaka på ruta ett, eller på någon pinne i hjulet, för att hålla min röda tråd. Jag kommer in i en period med nya deadlines till nya projekt. Tjoffarna börjar ta fart igen och jag saktar inte ner förrän det ges tillfälle.

I grunden är detta energihjul ganska positivt tror jag. Dalen (dvs den sjukslappa perioden) blir kortare och inte lika djup desto mer jag lär känna mig själv. Det handlar om att veta vilka bra saker jag ska göra under den högenergiska perioden för att inte landa lika hårt. För mig handlar det mest om väldigt konkreta saker som att: träna bra, äta rätt och ha tid för att slappa i soffan vissa kvällar för att orka hålla energin och leveransförmågan uppe i den högenergiska perioden så länge som det behövs.

Just nu verkar det som att jag har påbörjat en ny period då nyfikenhet och energi är i fokus. Det är den absolut bästa perioden tror jag faktiskt. Jag tror jag börjar må jävligt bra igen.