En sur degklumps längtan

Jag har varit som en seg degklump, man skulle kunna säga surdeg, hela eftermiddagen. Varje rörelse har gjort ont i kroppen och jag har bara längtat hem till min soffa och filt. Träningen 18.30 idag var bara att glömma, jag har bokat in mig på ett pass imorgon under lunchen istället. Kvällen ska jag ägna åt 1. Kl. 20.00 Andra avenyn på SVT. 2. Kl. 20.30 Ett avsnitt av smarta West Wing, säsong fyra från DVD. 3. Kl 21.00 Cashmere mafia på TV3. 4. Ett par kapitel av Åsa Linderborgs "Mig äger ingen" innan ögonen dras ner av John Blund. Ha en skön kväll!

Jag spiller inga tårar idag

Min mamma bara skrattade när jag ringde och sade att jag skulle laga raggmunk med stekt fläsk, morot och rårörda lingon till middag ikväll. Hur många gånger har jag inte gråtit när jag var yngre för att mamma lagade just den middagen?

Bilden är från Icakurirens hemsida.

Ett möte, inte vilket som helst

Efter vår rara indiska middag på Khushi på Folkungagatan nämnde han att jag borde få träffa hans kompis A. Då, utan att tänka efter, slank frågan ur mig. "Vill du åka förbi några av mina vänner som är hemma hos M på förfest och hälsa på dem och ta en drink?". Gaaaaah! Yes, I did. M har väntat på att få träffa P i evigheter, så när jag ringde och frågade om vi kunde komma förbi ville de gärna stanna hemma på förfest ett tag till...

Det gick så bra! P var pratsam, öppen och säker och M (och de andra) var lagom tipsy och pratsamma. Vi stannade på ett glas vin och pratade lite, sedan drog vi hem när de andra gick till Raw Fusion. När jag pratade med M idag pratade vi om hur gullig, säker och pratsam han var. Hon nämnde också att det var härligt att se honom bekräfta mig genom att t ex lägga en hand på mitt knä och visa att det var vi (well, det kan ju diskuteras in real life, men ändå), det hade de andra flickorna också tyckt varit gulligt. Jag med såklart!

När vi senare låg hemma i soffan och tittade på TV somnade jag såklart mot hans arm. Då skulle han pussa mig på pannan, men jag vaknade till och skrek rakt ut. Hahaha! Jag måste ha blivit livrädd, jag förstod ingenting. P menade att "jag skulle ju bara pussa dig på pannan när du sov". Åh, sweet.

Sunday, bloody Sunday

Nåja, det är väl en någorlunda konstig tolkning av låten. Visserligen har jag lingonvecka, men annars har det varit en alldeles underbar söndag än så länge, eftersom jag vaknade upp med P:s slingrande armar och ben om mig. Jag trodde i och för sig att jag skulle kvävas då... Dessutom stod den indiska, goda, men mycket oljiga, maten mig fortfarande upp i halsen och jag höll på att sätta vattnet i halsen när jag kollade mobilen och såg att klockan var 13... ytterligare en chock kom när jag insåg att den faktiskt redan var 14! P bokstavligen hoppade upp och vi åt en god frukost i soffan innan vi båda satte oss på bussen, han för att åka hem och jag för att ta en långpromenad på 11 049 steg i solen runt Djurgården. Se på kortet vad fint det var! De allra finaste vyerna och det största lugnet får man längst ute vid Blockhusudden, så långt ut på ön går inte de flesta verkar det som. Jag njöt av att gå runt i solen, tänka fina tankar och känna hur energin sipprade ut och runt i kroppen.

Svårt...

P och jag försöker hitta ett bra ställe att äta middag på ikväll, diskussionen har gått mellan Peppar på Torsgatan, Texas Longhorn på Kungsholmen och Khushi på Folkungagatan. Just nu lutar vi åt den senare, eller någon annan indier. Efter att ha kollat igenom hela SF:s bioprogram har vi bestämt oss för att skippa bio ikväll, det finns knappt någon som lockar oss båda. Då är det bättre att ligga hemma under filten och kolla TV, eller kanske spela biljard. Jag har förhoppningsvis en mysig lördagskväll att se fram emot!

Morgonstund har guld i mund

Klockan är inte ens 12 och jag har hunnit med att sova tills jag vaknar, läsa bok i sängen, storstäda lägenheten (damma, dammsuga, torka golv) till tonerna av Leona Lewis och ätit müslifrukost i soffan. Nu funderar jag på att titta på ett par avsnitt av West Wing eller kila ner till stan och hänga med ett par kompisar som shoppar runt (men hjälp, jag vill ju inte själv göra av med pengar!).

Plans lördag och söndag

• Sovmorgonar! (one more to go)
• Goda frukostar i soffan (one more to go)
• Flera avsnitt av West Wing, säsong 4 (maaaaany more to go)
• Skriva om kontrollvariabler i metodavsnittet i uppsats
• Promenad runt Djurgården
• Städa lägenheten
• Middag och/eller bio med P (och sova sked)
• Börja på Åsa Linderborgs bok "Mig äger ingen"
• Putsa skor
• Äta upp Ben&Jerry's Caramel Chew Chew - NU!

Blä, vad dåligt att jag inte har skrivit om kontrollvariabler i helgen... skärpning! Putsa skor kan jag göra vilken dag som helst.

Tjocken!

Min bästa, bästa vän (homie från hemhemma) är på tjocken verkar det som... Jag har fått ett kryptiskt sms, haha, det är så typiskt henne. Åh, jag saknar henne! Om det är så är det såklart helt fantastiskt och jag kommer att vara gråtandes lycklig när jag får lämna över den lilla kinesiska dressen som jag har sparat i flera år till hennes första unge.

Ögonlocken drar

P var tvungen att hälsa på släkt ikväll så vi har bokat om till imorgon. Det kanske var lika bra, jag kom från jobbet ganska sent idag och det drar i ögonlocken redan nu, P hade varit galen över att jag vill sova tidigt. Jag somnar jämt i hans knä när vi kollar film på fredagar. Men veckorna är ju så hektiska! Jobb, jobb, jobb, matlagning, promenader och träning, det är klart som korvspad att det drar i i locken på fredagskvällarna. Jobbet går riktigt bra just nu och jag har flyt med saker, känner mig påläst och smart. Jag fick ihop ett bra planeringsdokument innan jag drog hem idag så nu känner jag mig redo för kommande veckor.

Det blev storshopping efter jobbet (mat givetvis), jag kom hem med både lammkorv, röda linser, ingefära, röd chili, lime, lammstek, prosciutto, valnötsost, kycklingfärs, kokosmjölk, cream crackers, matyoghurt och sidfläsk, så nu har jag mat för en vecka till och kan laga ett par recept från favoritmatbloggen.

Kock-Tina har dansat som aldrig förr, hon är riktigt duktig och sexig! Hon och Tobias tar hem guldet ikväll tror jag. Jag dricker ett glas rödvin, äter valnötsost, tänker på ett par kompisar som har det jobbigt och längtar till min sköna säng med det stora täcket.

Nya skor

De här skorna, fast i svart, köpte jag (äntligen!) idag. Jag har trånat efter dem länge. Dessutom har jag beställt ett par bruna från H&M online (alltså, de på bilden, haha). Don't ask, det är en lång story varför jag har köpt ett par i affären och beställt ett par. I alla fall, de blir toppen i vår och sommar, både på jobbet och på sköna barhängskvällar i stan. Särskilt snyggt blir det till en tajt kjol med blus, eller ett par haremsbyxor med en somrigt stor tunika.

How uu doin'?

Jag har så mycket energi nu för tiden! Det är lovely att vakna upp med klarblå himmel på morgonen och få gå till jobbet och lyssna på utrikeskorrarna på P1 morgon, från Amman, Paris med mera. Deras krönikor, eller vad man ska kalla det, är ofta skönt vardagliga med en personlig touch. Jag älskar när de avslutar sitt inslag. "Cecilia Uddén, Amman."

Fast fuck, idag på aerobicsen hände något med benhinnan eller muskeln, det gör sjukt ont och bränner/skär på en punkt i benet så att jag får gåshud när det blir så. Så jag får nog tona ned mitt aktiva liv imorgon och se vad som händer. Men imorgon är en annan dag i alla fall, jag ska träffa P och käka på kvällen, och kanske gå på bio. Mysigt!

Jag har upptäckt en härlig affär på Drottninggatan, Marrakech Bazar... bland annat säljer de enormt fina och stora uppläggningsfat, jag köpte ett otroligt vackert idag, i grönblåturkos färg. Men jag måste tillbaka... Det är en skitskön kille med stoooora bruna ögon och coolt skägg som jobbar där (som jag ska gifta mig med om P och jag splittar på oss snart). Nästa gång jag går dit ska jag säga Insh'Allah till allt han säger så han förstår vilken islamolog jag är. Haha.

Och så har jag fått hem säsong 4 av West wing, helgen är min och CJ's, ingen kan ta den ifrån oss. Jag ska ta vid där jag slutade tittade för något år sedan. Och min kollega har även 6 och 7 (5:an måste jag få tag på!), så nu går jag in i West wing mood ett tag. Snabba repliker, five votes down, budgetförhandlingar, smarta politiker och Starbuck's kaffe, härligt!

Nighty nighty.

Jag, en resesnobb?

Jag brukar avsky när resenärer (ofta unga och vänsterorienterade i sin syn på hur man ska lösa världens orättvisor) säger att de vill uppleva det "riktiga" Afrika (eller Sydamerika eller Asien där många människor fortfarande lever i absolut fattigdom, dvs mindre än en dollar om dagen), dit utvecklingen inte har kommit.

Det värsta är egentligen inte att de själva bara vill uppleva det under några veckor (för att sedan åka hem till lägenheten i Sverige med rinnande vatten, en läkarmottagning runt knuten och hyllor fyllda med mat i varje matbutik man går in i), utan att de vill att länderna inte ska få del av samma utveckling som vi har fått. Länderna ska allra helst förbli i samma stadium som nu, eftersom de annars blir så "kulturellt exploaterade". De som har den här synen på länder har för mig alltid varit resesnobbar av värsta sort. Det är en osmaklig syn på fattiga människor och deras rätt till att ta del av ekonomisk, samhällelig och kulturell utveckling. Precis den utveckling som vi i industri-länder har tagit del av. Det borde vara deras rätt, precis som din och min, att välja om de vill äta en McFeast, sushi, eller ugali och oxsvanssoppa till lunch. Det handlar inte om kulturell exploatering. Det handlar om deras möjlighet och rätt till att resa sig ur fattigdom och få ett bättre liv, eftersom ekonomisk, samhällelig och kulturell utveckling är ett tecken på en minskad fattigdom.

Nu till poängen: Trots min motvilja, nästintill avsky, för ovanstående översitteri från en del bortskämda medelklasskids från Sverige, vill jag nästan påstå att jag än mindre förstår svenne bananer som åker över halva jordklotet för att vistas på en thailändsk ö med nästan bara andra svenne bananer på plats. De spenderar sin semester med att gå på svenskägda caféer och restauranger för att äta köttbullar, våfflor med hjortronsylt och djungelvrål. Hur tänker de egentligen? Varför åka över halva jordklotet under två veckor för att äta djungelvrål? Get a grip. Sola solarium och gå i ljusterapi tills dess att sommaren kommer och köp salta djungelvrål i närmaste matbutik, som vi vet är hyllorna alltid påfyllda. Min motvilja gentemot det här pinsamma resebeteendet går inte att ta miste på.

Det värsta är att jag inser att min irritation över en del av mina landsmäns resevanor bara kan tolkas på ett sätt, jag har själv blivit en resesnobb. Och jag skäms.

Laxgryta med lime, citron och kokosmjölk

Med risk för att jag tröttar ut de få läsare jag har med mitt matsnack så måste jag ändå berätta om den goda laxgrytan jag gjorde till middag ikväll.

Jag fräste en hyvlad morot, en stor röd paprika, en vitlöksklyfta och en halv purjolök i olivolja, sedan lade jag det åt sidan, och lät två stycken laxfiléer i ca 2*2 cm stora kuber steka runt i samma panna. När de hade fått lite yta hade jag ner grönsakerna igen plus en halv burk kokosmjölk, ca 1 dl matyoghurt redd med lite vetemjöl, 0,5 dl créme fraîche (fick ta det som fanns hemma), limejuice från en halv limefrukt, citronjuice från en 1/4 citron, en skvätt fisksås, lite japansk soja, och ett par teskedar strösocker. Det fick koka ihop på låg värme ett par, tre minuter, tillsammans med lite ingefära (hade ingen färsk hemma så det fick gå med pulver), salt och vitpeppar. Det serverades med basmatiris och jag smackade högt för mig själv - såsen var himmelskt god! Två lunchlådor kvar, me like.

Lediga dagar

Var tar alla lediga dagar vägen!? Jag skulle kunna sammanfatta de här fyra dagarna med fyra aktiviteter: sitta med datorn i soffan, mat-shopping/-lagning, skrubbande och några timmars uppsatsskrivning. Ja, det kommer ju en ny påsk nästa år...

Nej, nu är jag inte riktigt ärlig. Jag har tyckt de här dagarna har varit otroligt sköna! Att få gå runt i mina lila träningsbyxor från Kenya och farmors hemstickade raggsockor, äta sen frukost med laxpaté och ägg, planera middagen i flera timmar, surfa runt på onödiga bloggsidor, gå promenader, prata med långväga vänner, rensa i garderoben, dansa kurdiskt och titta på mitt gula påskris.

Imorgon är det back in business. Promenad till jobbet, möten, möten och rodda en del projekt, sedan inbokad lunch, möten, möten, promenad till träning, kanske 15 minuters solning och sedan direkt till träff med W (just ja, han har inte "bekräftat", måste fixa) och prata över god macka och te till middag. Promenad hem och somna med lilla söta Doris i handen, mitt lilla grå stressfår från Gotland som alltid finns med.

Lyckat lycka lycklig

Påskdagens middag med M blev så lyckad! Vi pratade om viktiga saker i livet och avverkade crustader med kräft-, dill- och kaviarröra och till perfektion tillagad rosa lammstek med chévre- och potatiskaka och en rödvinssås med fantastiska smaker, med hull och hår. Jag lagar sällan stekar och blev så glad för att den, trots det, blev helt perfekt. Och ja, det kanske inte är så svårt att laga en fin och smakrik lammstek, men muttra för någon annan, jag är glad som påsklärka över den lilla godbiten.

För allas intresse:

Jag skrubbar duschen just nu och är inte klar trots att hela Alicia Keys platta har spelat ett varv. Det är riktigt tungt, jag har gjort av med tre skrubbsvampar. Dessutom har jag hunnit med sex stycken maskiner tvätt (av ungefär åtta) i vår nyrenoverade tvättstuga (jag har alltså inte tvättat på ungefär fyra veckor...). Utöver det marinerar jag min lammstek i fruktigt rödvin, japansk soya, vitlök och färsk timjan. Den har legat i marinadet fem timmar nu och ska få ligga i det gottiga badet ett par timmar till, innan det är skjuts in i ugnen. Väninnan M kommer hit ikväll och jag ska bjuda på påskmiddag i form av rosa (well, inuti i alla fall) lammstek med potatiskaka med chévre, rödvinssås och haricot verts.

Förresten så har jag fortfarande grym PMS och bråkade dumt, dumt med P igår kväll. Så det så. Vilken härlig påskafton... Påskdagen blir bättre tror jag! (Men jag väntar fortfarande på att han ska ringa och säga hej).

Någon annan dag...

...gör jag nog den här indiska soppan!

I brist på annat

Jag har en konstig vana. När jag är någotsånär ledig, eller bara uttråkad, och inte vet vad jag ska göra, så handlar jag mat. Inte för att jag äter mer än vanligt, men en gång om dagen går jag till affären, vandrar runt, inspeketerar hyllor och funderar över vad jag saknar hemma. Ofta föregås det av att jag läser ett par matbloggar, söker på något recept eller tittar i en kokbok innan jag, vid lediga och mysiga hemmadagar, går ut på den dagsnödvändiga promenaden med efterföljande strosande i någon mataffär. Idag har jag inspirerats av indisk mat på nätet och ska någon dag efter jobbet nästa vecka definitivt gå till Taj Mahal och köpa paner, den goda och matiga indiska osten, olika torkade chilisorter och något annat som jag med största sannolikhet hittar när jag är där. Idag damp det ner pepparrot, fisksås, hackad spenat, nyponsoppa, citroner, lime, kokosmjölk, syrliga isterband och surkål på min impulsshopping. Många saker som är "bra att ha" i skåpen...eh.

Ikväll nöjer jag mig med att göra en variant av den här indiska rätten från min favorit-matblogg Om jag var din hemmafru.

Nu har jag precis fått en liten skål med varm nyponsoppa med en bit vaniljglass och mandelbiskvier strött på.

A more perfect union: Yes we can

Om påskafton än så länge endast har handlat om att äta sill och paté och trycka i er godis utan att hinna andas mellan tuggorna - gå in på you tube och låt Barack Obamas tal "A more perfect union" fylla era tomt sakrala och sökande själar i någon form av subsitut för ett besök i den närmaste kyrkan. Talet visar att Obama inte är rädd för att våga ta i djupa, omfattande och personliga konflikter, samtidigt som hans suggestiva budskap är att försoning är enda vägen framåt.



När ni faller en tår efter att ha lyssnat på slutet om Ashley och the old black man, ta en titt på hans kampanjvideo "Yes we can" och få en dos av lite fighting spirit.

Glad Påsk!

Oförståelig gråt till klyschan ost och vin

Jag sitter i en nystädad lägenhet och halvglor på en svensk triller på TV5 som bland annat utspelar sig i Uppsala (det är kul att känna igen ställen som till exempel café Fågelsången). Möjligtvis har jag en konstig PMS eftersom jag har gråtit/snyftat minst tre gånger under de senaste timmarna 1. När jag pratade med A som ligger på BB (förståeligt) 2. När jag pratade med P om att min familj inte kommer i helgen och att jag vill gärna vill träffa honom (inte förståeligt... han frågade om jag var förkyld, haha. Han visste nog att jag snyftade i hemlighet.) 3. När Kock-Tina fick högsta poäng i Let's Dance (totalt oförståeligt!).

Nu har jag ätit några bitar ost - en bit krämig mascarpone/gorgonzola-ost en bit Kvibille ädelost och en bit högkvalitativ sotad getost från någon liten fransk by, allt till ett rågknäckebröd. Och så slank det ner lite vin as well, två glas Black Granite (shiraz, Sydafrika). Storslagen lördagskväll i soffan.

G

Min gamla barndomskompis ligger på BB och efter akut kejsarsnitt på grund av havandeskapsförgiftning är lillängeln på 1610 gram och 43 cm ute. Olika omständigheter (kompisar som har lovat att ringa men inte gjort det, borttappat sms i telefonrymden, glömsk mamma) har jag inte ens vetat om att hon fick åka in till BB i förtid. Det trillade ett par tårar nu när jag fick prata med henne. Jag blir så lycklig av att han har kommit till världen, lilla G. Och att A, trots omständigheterna, mår bättre. Läkarna hade sagt till henne att havadeskapsförgiftning inte går från mamma till dotter, men nu läste jag precis i Vårdguiden från landstinget i Stockholms län att risken att få det är större om ens mamma också hade det. De där läkarna i en annan del av Sverige bör kanske gå en fortutbildning?

Natt

Jag valde såklart kjolen, och jag var jättesnygg, jag kände det till slut. En man köpte till och med en ros till mig. Inte för att det på något sätt beskriver hur snygg jag var (är!), men ni vet, relationen till ens självkänsla kanske är den mest komplicerade? Jag har haft en toppenkväll! Trevliga människor, goda drinkar, turkisk och kurdisk musik och dans, näsdukar, nya lärdomar och så - en ros. Den var fin. Han var också ganska fin. Sincere liksom. Och oj, vad han kunde dansa. Godnatt babes.

Hjälp!

Hjälp! En timme har gått sedan förra inlägget och jag har provat kläder hela tiden och vet fortfarande inte vad jag ska ha på mig ikväll. Kjolen är egentligen väldigt kort för min smak och mina ben...samtidigt som jag tycker att vaderna blir fint välsvaravde av de höga klackarna på skorna. Men vad ska andra tycka? En del kommer i och för sig säkert att gilla det (de som gillar asses gadunkadunkdunk liksom), en del kommer ett förfäras (de som inte gör det helt enkelt, haha) över hur hon med så tjocka ben kan ta på sig en sådan kjol. Jävlar vad svårt det är att inte bara lita på sig själv och sitt eget tyckande ibland. Men samtidigt, ibland ser man tjejer och killar som verkligen har klätt sig helt fel för sin kropp och det är ju så synd! Tänk om jag är en sådan ikväll? Samtidigt, de där skorna gör kjolen. Jag har den kropp jag har och så länge kläderna inte är för små i sig självt kanske det inte är ett problem?

Jag vet att jag har svaret, det är klart som korvspad (förstår inte, korvspad är ju egentligen inte klart... betyder det alltså att trots att man säger att det är klart så är det inte det, man tvivlar fortfarande? Hahaha!) att jag ska ha den ikväll. Jag är snygg i den, I promise. Hehe.

Lilla Al-Fadji

Min kompis C har precis introducerat programmet och sketcherna om lilla Al-Fadji, kul! Ikväll går jag in i rollen som lilla Anna-Fadji, ska på kurdturkarab-haffla på ett ställe i Stockholm, wohoo! Det känns som evigheter sedan jag satte på mig något anständigt (förutom afroperuken på 70-talsfesten då, höhö) och gick ut och dansade. (Ambassadeur för några veckor sedan är redan glömt).

Jag införskaffade en mörk, tajt jeanskjol idag, det är möjligt att den får glida på, tillsammans med de där svarta lackskorna med hög klack. Upptill tar jag nog bara min nya apsexiga BH. Neeeeee, såklart inte, men jag vet inte vad jag ska ha för att skyla mitt övre behag mer än det, kanske grön tunika eller svart blus?

Med tanke på maxandebegäret igår, idag har jag i alla fall handlat massa bra påskmat, så jag slipper gå utanför dörren resten av dagarna och kan därför gotta mig i min ensamhet (shitty, men pappa har fått influensan, päronen skulle ju komma till mig i helgen). P jobbar alla dagar tror jag. Det är med tudelad känsla jag inte har något mer bokat än utgång ikväll och påskfika med vänner imorgon. Jag kan gå omkring i mjukisar, laga lammstek (som jag har köpt, ett knappt kilo från Nya Zeeland), skriva uppsats, lyssna på Leona Lewis, tvätta och sova precis när och hur länge jag vill.

Nu är det dags att shape up, först en provklädning, sedan blir det en broccoliomelett innan jag börjar göra mig vacker. Ha en skön skärtorsdag habibis!

Detta liv

Trots att jag precis har shoppat loss på några saker (innerkuddar till fina vinröda och guldiga fodral från Zanzibar, guldbrun och apsexig BH, hipstertrosa, Schwarzkopf shampoo&balsam och tre linnen i svart, vitt och rött) kryper det i kroppen av att vilja mer, meeeer, MER!

Eller, det är kanske inte direkt mer shopping jag önskar? Jag verkar vara inne i en fas där jag vill MAXA allt. Och det är stressande och inspirerande på samma gång. Jag försöker alltså samtidigt, eller stressar över att jag snart borde:

- Planera semestern (boka in Italien med mamma, skrivarkurs i Barcelona eller i Skåne, slappdagar i stugan vid havet på Gotlands östkust och båtluff i Stockholms skärgård).

- Komma fram till en lösning för hur jag ska renovera min hall (förvaring, förvaring, förvaring - en inbyggd garderob behöver rivas och något nytt köpas in) och vilken månad jag ska köpa fåtöljen Sara (från en butik i Vasastan) som jag har tittat på ett tag.

- Laga ny och spännande mat en masse (lammstek med passande tillbehör, göra påsktallrik, variationer på surkål, lära mig mer om GI-mat och äta mer av GI-anpassad mat, baka kakor och speciella scones till vänner kommer på påskfika (ser ni att detta liksom inte går ihop, haha) och handla prisvärda viner.

- Shoppa allt jag "behöver" (nya vårskor, aladinbyxor, maskara, ett par svarta kjolar, en ny jobbkostym, walking-skor, nya aerobicsskor, sport-BH, träningsbyxor, vit eller beige BH, sportstrumpor och något nytt vårplagg att känna sig fin i).

- Skriva uppsats enligt det schemat jag har och dessutom planera för att ha jobbjour hela påskhelgen.

- Gå minst 10 000 steg om dagen (p g a stegräknartävling och för att jag vill vara hälsosam) och träna två-tre gånger i veckan (särskilt nu under påsk när det finns lite mer tid).

- Gå ut och festa, dricka drinkar och dansa med kära vänner.

- Dessutom behöver jag boka klippning och shiatsu och hälsa på mormor och farmor/farfar snaaaaart (väldigt långt bort...).

Jag kanske bara borde åka till någon stuga och tona ned mig själv och mitt maxande? Eller i alla fall försöka vara glad över att jag kan pricka av ett par saker från mina cravings genom dagens inköp?

Surkål

Varför är jag så hemskt förtjust i surkål? Jag har precis ätit en stark chorizo (bra kvalité, mycket kött) med mängder av surkål. Surkål är tummen upp, testa själva! Men ooops, vi får hoppas att magen inte slår bakut, morgondagen bjuder nämligen på en hel del jobb, det kan till och med kanske bli en sådan där dag där det blir svårt att hinna kissa.

Disciplin och lust blir nog resultat

Min coach är suverän. Vi pratade för ett par dagar sedan och det resulterade i att jag idag sitter med ett klart uppsatsschema för de närmaste veckorna, d v s ett schema som beskriver när jag ska läsa och skriva ett par timmar och vad jag ska fokusera på när det är dags att sätta tänderna i tangentbordet. I am back on track!

Promenaden runt Djurgården (extra lång I can tell you) resulterade i 15 712 steg och möra ben. Men åh, vilket härligt väder! Och det var himla roligt att snackelisnacka med K. Vi har alltid samma agenda när vi ses. 1. Resor 2. Jobb 3. Kärlek 4. Hälsa 5. Gemensamma vänner. Idag tog det drygt två timmar att gå igenom alla punkter, men det har hänt så mycket!

Söndag classic

Idag gör jag en söndag classic kan man säga. Det betyder en skön och sen start i sängen, stor frukost med äggröra och rökt lax till brunch, några telefonsamtal, DN i soffan och snart en långpromenad på Djurgården med en kompis jag inte har sett på länge.
Ha en skön söndag!

Livet kan börja (+ 10)

Programmet var min guideline på 90-talet. Jag ville också bli kosmopolitisk, jobba hårt och smart och bo i kollektiv i en storstad tillsammans med Milly, Anna, Warren, Miles och Egg. Sitter ni hemma och har abstinens för att Melodifestivalen är över för detta år - kolla SVT1 nu där Livet kan börja + 10 is on!

Tillägg fem minuter efter publicering: Insåg att det mesta har gått i uppfyllelse. Jag är kosmopolit (nåja), jobbar hårt och smart och bor i en storstad (om än ej i kollektiv, been there, done that...).

Freud, någon?

Jag softar runt, diskar och lysnar på min nya favoritlåt, Leona Lewis' Bleeding. Jag har en hel del to-do-grejer att fixa, bland annat skriva uppsatsschema och maila till min härliga coach, nu ska hon dra mig i mål så att jag får bort ett stort energiläckage i mitt liv. M kommer snart hit för middag, jag gör nog helstekt kyckling i ugn (ingnodd med chiliröra och citron) med klyftad och rostad butternut, rödlök och sötpotatis och fräsch grönsallad till. Ska nog snabbt slänga ihop en kladdkaka till efterrätt. Jag får se om jag lyckas lura ner henne i soffan efter tillräckligt mycket vin för att se melodifestivalens final, jag har inte sett ett enda program under tävlingen, ikväll är det nog dags.

By the way, jag har drömt så bisarra saker de tre senaste nätterna och allt har handlat om sex och relationer... Stressad?!?

Första natten drömde jag att S (en gammal date som jag var jävligt tänd på) hade dragit på sig en stor trenchcoat, solgalsögon och slickat sina mörka lockar bakåt och följt efter mig som en spion. När jag upptäckte honom log han sitt sexiga leende och förförde mig.

Andra natten drömde jag att W (som jag dateade i somras) hade haft ett förhållande med M (min bästa vän som ska hit på middag ikväll) under ganska lång tid, de träffades och blev kära när jag och W träffades, men M hade inte sagt något till mig. Dessutom åkte W ner till Tanzania när M och jag var där på semester, men bara för att vara i närheten, inte för att egentligen träffa henne. När jag kom på dem blev jag otroligt arg och ledsen på M som inte hade berättat något. Jag grävde i hennes ögon med fingrarna och drog henne i håret, bet henne och skrek. Hon var bara lugn och cool, och lät mig hållas. På något sätt var det hennes eget straff för att hon hade hållt mig utanför. Det ska noteras att jag inte var arg för att de var kära (jag hade P och var glad och nöjd med det), utan för att hon inte hade låtit mig veta.

Och så inatt drömde jag att jag hade sex med en liten, tanig tjej utan bröst. Hon plockade fram en strap-on (hallå, jag har aldrig ens sett en sådan in real life!) och ville att vi skulle använda den. Hennes familj var också i lägenheten och vi hade en alldeles för liten filt för att dölja vad vi gjorde. Jag vaknade dock kallsvettig i morse innan strap-onen började användas i drömmen. Tack för det...

Same procedure as every weekend with P

Den här helgens fredagskväll och lördags dag har varit lik många andra den sista tiden.

Fredags eftermiddag: P och jag träffas direkt efter jobbet, gör lite ärenden, handlar mat och vin ihop, tar bussen hem till mig, myser i soffan (så jävla geekigt uttryck) med ett glas vin och en helgcigarett, lagar mat, fixar med min dator, äter och pratar och tåflirtar, röker en "-efter-maten-cigg", halvgluttar på Let's Dance, ligger under filten, har sex, röker en helgcigarett till, kollar på en halvdålig film och somnar (han gärna under dubbla täcken).

Några timmar senare: Jag vaknar alltid först, klappar lite på hans varma kropp, går sedan upp och kollar Nyhetsmorgon och halvläser tidningarna, dricker något, väntar på att P vaknar någon timme senare. Då är det dags att laga frukost. Den äter vi i soffan eller i sängen (han te, jag kaffe, han ljust bröd, jag mörkt bröd, han lyxyoggi, jag lättfil) och sedan kollar vi repriser på TV, pysslar med min dator och spelar Super Mario Bros. Han börjar samla ihop sig, vi kollar busstabellen och sedan åker han runt 16. Hahaha! 24 timmar med P ser alltid likadant ut, men är ju inte dåligt för det!

Två nyheter från helgen:

1. Min dator har fått en nystart, den har både fått mer RAM-minne och är nyformaterad, plus några andra rent stilistiska saker. All musik är fixad i mappar och Ipoden är också formaterad.

2. Vi klarade Super Mario Bros 1!

Sjukt

Jag är så sjukt godissugen. Dessutom är godisbilden sjukt snygg. Grönt tillhör mina favoritfärger, efter svart förstås. Rött är en annan färg jag har börjat gilla det senaste halvåret.

Jag åt nötfärsröra med bönor och grönsaker och moghrabiah till lunch, som jag hade med i matlåda. Även om den stora couscousen är av durumvete och därför har högt GI-värde (tror jag) så borde de vita bönorna och kidneybönerna i köttfärsröran ta ner GI:t = jag borde vara mindre godissugen än jag är nu? Eller, hur fungerar det där egentligen? Jaja, jag får väl falla för frestelsen och ta en kakbit till kaffet, några gröna sköna godisar har jag inte inom räckhåll och att gå utanför jobbhuset för att handla godis är för desperat för mig. Haha, patetiska människa.

Synsk

Jag visste det ju!

I am gonna be an auntie... En sådan där som låter ungen äta hur mycket godis som helst, låter den få vara uppe väääldigt länge när jag är barnvakt, lär den svåra ord, och låter den busa hur mycket den vill med mig.

Bra feedback!

Åh, vilken tuff, men lärorik och spännande jobbdag! Jag har gått igenom en specifik och ganska svår praktisk utbildning på jobbet idag och gjorde mycket bättre irån mig än vad jag trodde att jag skulle göra. Konsulten strödde komplimanger över mig och menade att jag hade en sådan positiv energi och aura runt mig, att jag får fram ett budskap, att jag är oerhört närvarande när jag talar och att jag är född med gåvan att tala inför andra. Härligt! Nu är jag verkligen helt utpumpad, jag har gett så mycket av mig själv!

Men nu är det dags att sätta fart, två vänner kommer på middag (jag har en känsla av att de ska säga att de väntar barn, haha, trots att de ska ta med vinet...) och jag har varit i tre olika affärer för att handla rätt ingredienser till middagen. Det blir pasta (äggpasta) med rostade valnötter och blåmögelost med grillad prosciutto de toscana och sallad på ruccola och plommoncocktailtomater (långt ord, bindestreck?) med citron och olivolja. Efteråt får de lite ostar (sotad getost, cambozola och 17% extra lagrad brännvinsost) från bl a Vasastans ost, med handbakat knäckebröd med sesamfrön och lite söta gröna vindruvor. Om de är mer hungriga ska de få Ben&Jerry's caramel chew (eller vad den nu heter) och kanske lite limoncello. Vad tror ni om det?

Eh

Det förra inlägget måste ha varit så tråkigt för de enorma mängder läsare jag har, så här kommer ett nytt inlägg utan någon mening alls. Bitter? Jag?! Neeee...Haha.

Sedan igår morse har jag bara fått ihop dryga 20 000 steg, det är ju för fan ingenting, jag går ju hur mycket som helst! Det är 4*40 minuters promenader och en timmes aerobics. Bah, visst måste den räkna fel?!

Förbannad!

Nu är jag jävligt förbannad och ju mer jag funderar över situationen desto mer förbannad blir jag. Jag var i Sydafrika och pluggade på ett stipendium för två år sedan. Jag hade en handledare som, väl på plats, lurade in mig i att också göra min studie kvantitativ (okej då, jag sade ja, men ifrågasatte en hel del och förklarade att jag inte kunde något). Han försäkrade att han skulle hjälpa mig med den delen och vi skulle eventuellt lägga fram ett papper tillsammans vid universitetet i Sydafrika.

Sedan jag kom hem till Sverge har han varit urusel på att svara på mina e-mails. Vi gick igenom de kvantitativa resultaten en timme i Sydafrika (vilket är nada för att verkligen förstå vad vi - han - gjorde för några uträkningar som skulle stärka min studie), sedan dess har han varit knäpptyst. Jag har mailat, och mailat och mailat (ofta bra frågor!) och sms:at efter ett tag när han inte svarat, för att få handledning. Ett par gånger har jag till och med ringt och påmint honom om att jag behöver svar. Jag har inte varit en igel, under två års tid har jag kanske bett om hjälp eller underlag via e-mail ungefär fem gånger. Värt att notera är också att varje gång jag har påmint honom om att jag behöver svar har han bett om ursäkt, sista gången (i december) bad han till om ursäkt för att han har sinkat mig i min uppsats-skrivning.

Den 17 januari skrev jag fyra långa, men relevanta, frågor. Fram tills idag har han inte ens svarat med ett "jag återkommer". Så idag skickade jag ett nytt e-mail, skrev "viktigt" i ämnesraden och nämnde att jag fortfarande väntade på svar på frågor jag hade skickat för snart två månader sedan. Efter några timmar fick jag ett e-mail med några korta svar (alltid något), överst i svaret stod det dock "det är ju inte så här handledning ska gå till, men låt gå för denna gången". Jag förstår verkligen ingenting! Tyckte han mina frågor var för banala? Det är i sådana fall fel sätt att förmedla en sådan uppfattning på, dessutom visste han vad han gav sig in på när han, i egen hög person, gjorde de kvantitativa hokus-pokus undersökningarna i ett program jag använt tre gånger (SPSS) och bedyrade att han skulle hjälpa mig att tolka resultaten eftersom jag var helt novis på kvantitativa studier.

Det är verkligen ett superintressant och nytt ämne jag skriver om och resultaten är värda att uppmärksamma, vilket han också vet (han ville ju t o m eventuellt lägga fram ett papper på ämnet, när den väl var klar). Men han får mig att känna mig som en jubelidiot när han skriver som han gör, precis som att det var mig det är fel på i vår lärar-handledar-relation. Det är snarare han som otroligt dålig på att stötta upp och leverera i tid.

Jag var givetvis blixtsnabb med att svara "vad menar du egentligen?", men han har inte svarat på det (how could I guess?). Jag borde ha skrivit: "Det håller jag med om, skönt att du har förstått att det krävs mer av en handledare". Gah! Ja, jag har ångest över att inte vara klar med uppsatsen. Men någon som verkligen inte borde spä på den ångesten (eftersom han själv har skuld till varför det är som det är) är handledaren himself. Nej, usch och fy, jag skulle vilja slå någon (läs honom) på käften.

Step by step

Vi har stegräknartävling på jobbet! Jag och min kollega har anmält ett eget litet lag och imorse satte vi på oss de små underverken. Givetvis fungerar inte min riktigt som den ska, så nu har jag dille på att kontrollera att varje steg jag tar verkligen räknas. Jag går och drar i mina strumpbyxor, där jag har kilat fast apparaten, var och varannan minut.

Jag har precis insett att Axelsons har lagt ut sina tider för elevbehandling på nätet, suveränt! Så nu slipper man passa deras bokningstid varje förmiddag när man vill boka in sig på shiatsu eller avancerad muskulering. Dessvärre hade de inga lediga tider de närmsta veckorna och min rygg, speciellt högra sidan av ländryggen, håller på att rasa ihop. Hjälp, det gör ont! Jag ser ut som en gravid kvinna när jag reser mig upp efter att ha suttit ett tag. Undrar om det beror på att jag sträckte mig på aerobicsen i lördags förmiddag eller de höga korkklackarna jag hade i lördags kväll?

Jag & Diana = sant

Åh, så roligt vi hade igår! Vi lade ner våra själar i att hitta bra utklädnad till H och K's 30-årsfest igår. Jag kan verkligen rekommendera affären People Like Us på Tomtebogatan, det är en välsorterad butik med kläder från 60- och 70-talet, och ägaren var oerhört trevlig och hjälpsam. Dessutom ligger Myrorna precis bredvid så man kan gå in och gräva i lådorna där om man vill spara några tior, eftersom en del saker på People Like Us är lite dyrare.

Jag drog på mig min glansiga röda klänning med snygg skärning som slutar vid knäna med heltäckta svarta strumbyxor och ett par svarta lackskor med korksula på ungefär 8 cm (100 spänn på Myrorna, de kan jag använda i sommar!). En hyrd afroperuk á la Diana Ross med en stor röd-, rosa-gulrandig scarf i håret och stora runda och randiga örhängen i samma färger blev så många prickar över i:t som man får plats med. Jag var het! Haha. Min kompis I tog hem priset, hon var afrodisco med svarta utsvängda byxor, grön skjorta, peace-örhängen, afroperuk som en mikrofon och dessutom svart ansiksfärg på hennes bara hud. Hon var cool! E, som också var med, var något mer hippie-aktig med utsvängda jeans och en fantastisk härlig tunika i knallrosa och rött med rosa skärp i midjan. Vi flätade hennes hår och knöt en rosa batikscarf runt pannan. Maskerad blir verkligen mycket roligare om man går in för projektet och anstränger sig för att hitta bra utklädnad.

Frågesport, singstar, pajer, drinkar och minglande uppehöll oss till 4 inatt, jag känner mig som en våt liten disktrasa idag och har bara klarat av en kort promenad och getost-macka på Levinsky's med en trippelshot i latten, för att därefter shoppa på Granit och sedan följa med som kompanjon på en lägenhetsvisning på Kungsholmen. Nu väntar softning i soffan och salta nachos med tacoköttfärs, ost, sallad och guacamole till middag.

Med rumpan bar

Kock-Tina visade sin rumpa i svensk TV ikväll. Av misstag. Den var ursnygg! Det roliga är att hon försökte dra ett streck över det, men alla var tvungna att säga att "du visade faktiskt aaaallt" och hon såg mer och mer obekväm ut. Hoho, så roligt har jag en fredagskväll, efter en färsk ansiktsmask från Lush och körsbärsglass från Ben&Jerry's. Och innan dess ett par långa, men roliga, dagar med massor av jobb på västkusten. Men oj vad jag ser fram emot imorgon! Så här ser planen ut:

08.30 Knäckemacka
10.00 Aerobics på Odenplan, med efterföljande axlar och mage på maskin
11.30 Solning och dusch
12.30 Brunch med vänner (någonstans vid Odenplan)
14.30 Leta 70-talskläder på Myrorna och People Like Us, kanske peruk på Buttericks?
16.30 Sooooooofta: fixa, duscha och påklädnad
19.00 Fest!

A garden full of hoes

Jag behöver ingen godnattsång ikväll, det drar redan i ögonlocken efter långa och händelserika 24 timmar i Europabyråkraternas Mecka: Bryssel. Brussels. Bruxelles. Äntligen är jag hemma igen, och fick ta på mig mina mjuka aladinbyxor, den grå hoodtröjan och raggsockorna från farmor och krypa upp i soffan och känna att jag klarade det bra den här gången också. I rock. Många av dem jag arbetar med kan sägas rocka ännu mer, det är fantastiskt knäppt och kul att se. I många fall beundransvärt.

När jag spenderar tid i Belgien inser jag att jag är en öldrickare. En kall Hoegaarden (jag kommer ihåg namnet genom att tänka på en garden full of hoes) med mycket citron eller en Kriek körsbärsöl serverat i ett smalt, högt glas - hear, hear (knackandes i bordet)!

Mer saknad

Och så saknar jag de här vyerna.

La Vie

Papa Dee's härliga resa i musikens Mali på SVT just nu gör att jag längtar tillbaka till Afrika och alla dess fantastiskt vackra länder jag har varit i där musik, dans och vibes är ländernas gemensamma hjärta som får dem att leva och stråla. Den traditionella Zulu dansen som jag har dansat så många gånger och som förstört min vänstra fot på köpet, hård och härlig Bongo Flava, kenyanska Wainanias politiska texter om korruption, tårdrypande textrader om kärlek och försoning från Vusi Mahlasela på en utomhusteater utanför Kapstaden 2004, 2Face Idibia's musikvideo till låten African Queen, den sydafrikanska popen á la nutida Freshly Ground och den bortgångna och hyllade Fassie som spelas på nästintill alla afrikanska klubbar jag har satt min fot på - allt i en salig och alldeles, alldeles fantastisk röra.

Jag saknar dansen och musiken så till den grad att jag till och med saknar de svennifierade dansklasserna på Urkraft där jag fortsatte att dansa för ett par år sedan när jag var tillbaka från en längre vistelse i Sydafrika, då jag inte visste hur jag skulle klara mig utan det jag hade varit med om. Det som som hade gjort mig till en rikare människa.

Snyftsamtalet...

...jag hade med P igår kanske var bra (det bör nämnas att samtalet även innehöll meningen "jag kanske tvingar dig till att träffa mig, jag hör ju av mig mycket oftare till dig än du till mig?")? Nyss ringde sötnosen bara för att kolla läget och fråga hur man äter bresaola som han sett i affären... och jag blev varm i hela kroppen över hans samtal.

Rent Hus

Igår såg jag värsta programmet på länge - Rent Hus på TV4. Om ni också såg det förstår ni ångesten som kom av att misstänka att man kanske också har dödliga bakterier hemma och små odefinierbara kryp, eller för all del, varför inte margarin från 1995 i kylskåpet, polska atomklockor och surfingbrädor gömda i lägenheten? Programmet var verkligen något för oss som inte kan avstå från att skratta och gotta oss (okej, inte bokstavligt) i andra personers smuts, trots att ens egna psyke påverkas. Programmet gjorde nte bara att jag känner stort medlidande för den ensamma misär som Helder har levt i, i 30 (!) år, utan också att jag själv har ägnat två timmar åt att städa mina 35 kvadratmeter idag. Utöver den gamla vanliga dammtorkningen och dammsugningen så rengjorde jag hela ugnen invändigt. Dessutom drog jag ut hela spisen och städade bakom den (sög upp en gammal potatisbit, odefinierbara smulor och damm en masse och en broschyr från 2006). Jag dammsög även alla listor i lägenheten, torkade bort smuts under diskhon, diskade plåtar och var extra noggrann med vädringen av sängkläderna. Nu är jag värd frukost och några skedar Ben&Jerry's Caramel Chew Chew framför slutet av Let's Dance.

Oh yes, I did

Jag tror jag har gjort bort mig. Kanske till och med ganska rejält? P har varit här i ett helt dygn, men vi har inte haft sex en enda gång trots att jag har tagit initiativ till det minst tre gånger. Han har pysslat om mig och klappat och myst, men liksom inte svarat på mina inviter. Så när han skulle gå började jag snyftandes fråga varför han inte vill ha sex. Ooohh yes, I did! Han bedyrade att det inte var något konstigt alls, utan att han bara var seg och trött. (Och ja, han ville sova tidigt igår, sova länge i morse och sova tupplur nu på eftermiddagen). Jag snyftade på i alla fall och klämde fram några ord om att jag kanske tvingar honom till att ses trots att han egentligen inte vill. Oh my god, mitt beteende visar att jag inte borde få umgås med människor alls egentligen... Rationellt förstår jag ju att man inte behöver (vilja) ha sex varje gång man ses. (Mina tårar visar ju egentligen bara hur viktigt det är för mig med uppskattning och hur osäker jag är på vad P och jag har.) Han sms:ade när han hade gått om en helt annan sak och jag svarade på det, dessutom bad jag om ursäkt för mitt snyftande. Då fick jag tillbaka ett sött litet mess, så jag kan nog lägga det där bakom mig. Men i alla fall... Anna - till skamvrån! Det blir en offentlig avbön för vänner på Primo vid Odenplan ikväll. Nu duschen!

(Det bisarra och gulliga i sammanhanget var att han själv fick tårar i ögonen när jag snyftade. Han är allt en liten mjukis.)