Oh yes, I did

Jag tror jag har gjort bort mig. Kanske till och med ganska rejält? P har varit här i ett helt dygn, men vi har inte haft sex en enda gång trots att jag har tagit initiativ till det minst tre gånger. Han har pysslat om mig och klappat och myst, men liksom inte svarat på mina inviter. Så när han skulle gå började jag snyftandes fråga varför han inte vill ha sex. Ooohh yes, I did! Han bedyrade att det inte var något konstigt alls, utan att han bara var seg och trött. (Och ja, han ville sova tidigt igår, sova länge i morse och sova tupplur nu på eftermiddagen). Jag snyftade på i alla fall och klämde fram några ord om att jag kanske tvingar honom till att ses trots att han egentligen inte vill. Oh my god, mitt beteende visar att jag inte borde få umgås med människor alls egentligen... Rationellt förstår jag ju att man inte behöver (vilja) ha sex varje gång man ses. (Mina tårar visar ju egentligen bara hur viktigt det är för mig med uppskattning och hur osäker jag är på vad P och jag har.) Han sms:ade när han hade gått om en helt annan sak och jag svarade på det, dessutom bad jag om ursäkt för mitt snyftande. Då fick jag tillbaka ett sött litet mess, så jag kan nog lägga det där bakom mig. Men i alla fall... Anna - till skamvrån! Det blir en offentlig avbön för vänner på Primo vid Odenplan ikväll. Nu duschen!

(Det bisarra och gulliga i sammanhanget var att han själv fick tårar i ögonen när jag snyftade. Han är allt en liten mjukis.)