Jag är på väg!

Nu drar jag till Tanzania om några minuter! Ryggsäcken är packad med sköna sommarkläder, Hawaiian Tropic sollotioner, nio böcker, skrivblock, malariaprofylax, Lonely Planet samt Rough Guide och en Ipod fylld med musik. Inga jobbpapper och knappt en fungerande mobiltelefon. Kanske kommer det en rad eller två från Afrikat, man vet aldrig. Hasta la Vista babies!

Sex i tvättstugan?

Jag önskar jag var så snygg varje gång jag tvättade, eller i alla fall hade en sådan fin tvättmaskin att tvätta i... Den hade i och för sig gjort sig bättre som snygg pryl i mitt kök än nere i bostadsrättsföreningens gemensamma tvättutryme.

Jag har en tanke om att träffa en snygg mansgranne som jag aldrig har sett tidigare i tvättstugan sent en kväll och ha spontan flirtation en masse och avsluta med sex på tvättmaskinen medan den centrifugerar (okej, glöm den senare delen...). Om jag hade varit lika snygg som kvinnan med tvättmaskinen hade det varit lätt som en plätt, kanske t o m med min snygga granne som är gay? Hoho, kul tanke. Nighty.

Tvättproblem

Hur ska jag göra?

1. Gå ner och lägga i två maskiner nu (tjuvtätta efter kl 22.30), tömma och slänga in i tumlaren och torkskåpet innan jag somnar för att hämta upp imorgon bitti?

2. Lägga i två maskiner nu, men tömma och torka dem imorgon bitti, eftersom jag ändå har första tvättiden?

3. Gå upp tidigt och tvätta två maskiner, tömma och torka kläderna i torkskåp och tumlaren innan jag drar till jobbet?

Problem med 1 är att jag måste vara uppe en timme till, det orkar jag inte. Problem med 2 är att maskinerna är dåliga och att den ena maskinen ibland inte stannar när programmet ska vara slut, den tvättar alltså om och om och om och om igen, very bad för kläderna! Problem med 3 är att det kan bli en svettig och stressig morgon. Men vad fan, 1:an och 2:an är ännu jobbigare. Nu har jag bestämt mig. Ingen tvätt nu, bara sortera den så att det är lätt att springa ner i sovkläder imorgon och sätta igång maskinerna vid 06.30 (tjuvtättar en timme innan tvättiden startar).

Nu ska jag gå och lägga mig och ha mitt lilla antistressfår Dolly nära mig. Gosh, jag är helt öm i kroppen efter träningen... men det är ju en härlig känsla! Och det är så skönt att somna öm och nyduschad under mitt stora och sköna täcke med Dolly nära, gärna i handen som hålls hårt mot bröstkorgen. Pusspuss, godnatt.

El cropo weirdo

Jag hade precis skrivit ett långt inlägg om hur konstig kroppen är, men det försvann pga av att mitt finger svepte över ctrl och evenutellt X-knappen samtidigt...(funkade inte med ångra eller klistra in igen, hmm...). I alla fall, tidigare idag trodde jag att jag höll på att bli sjuk, men efter mycket velande under eftermiddagen gick jag och tränade ikväll i alla fall. Och hujedamig vad min föreställning om min kropp ändrades. Alla sjukdomsmyror förvandlades till energi och jag har knappt aldrig haft mer power än under kvällens aerobicspass. Jag är hög på musik, höga hopp och endorfiner och hade kunnat hålla på två timmar till, minst. Tack tack tack SATS för bra aerobicspass på Odenplan ikväll. Nu, dusch och mat.

Bebis på jobbet

Hela eftermiddagen och kvällen har jag lekt med fantastiskt gulliga G; burit honom upp och ner, övat att gå, dragit min sjal över huvudet och gått igenom shahadan med honom (ash-hadu anla-ilaha illa-allah wa ash-hadu anna muhhammadan rasul-allah (sitter i sedan jag pluggade islamologi, haha), pruttat med mina läppar mot hans mage, satt röda ljuslyktor för ögonen och öronen och gjort grimaser och snackat vuxenspråk med honom. Efter två timmar med honom på jobbet bjöd hans mamma med mig hem på middag (lucky me, jag hävdar att G inte ville lämna mig) så då fick jag se Gurra G kasta kalvfrikadeller på golvet istället för att "ett-skepp-kommer-lasta" in dem i munnen innan han till slut somnande i sin söta tomteräkt. Då kom Ben&Jerrys fram på bordet och vi kollade Outsiders med så kallade "pony girls". Oh my god - ni måste googla och kolla hur freaky det är. Alltså, jag köper att en del tänder på S&M, men att ha en man sittandes på mig medan jag går runt i en trädgård med bett i munnen och skygglappar och låtsas vara en undergiven ponny... njaee, kom igen...

Teknikmeck...

brukar vara det värsta jag vet, eftersom jag aldrig brukar lösa problemen. Men idag, efter cirka 2 timmar, lyckades jag få min lilla silvriga Ipod nano att hämta andan igen efter ett par månaders tystnad. Fan vad bra det känns, tankar om en ingenjörsutbildning eller systemteknikutbildning är nära till hands. Facit för Nanons sjukdomstillstånd var till slut att gå in under systemverktyg i datorn och göra min USB-port, där den lilla silvriga skulle stickas in för att erkännas av datorn, aktiv igen. I did. I won!

Tre riktiga dagar kvar på jobbet, sedan är det sand, sol, fräknar, frukt som smakar något, dans, solkysst hår, musik, trummor, böcker, sollotioner och färsk fisk som gör intåg i mitt liv.

Shopping shopping shopping!

Wohooo, vilka klipp jag har gjort idag! Listen up:

Ett par gudomliga svarta nätta jobb-/gå-på-middag-skor med rund tå och relativt hög och smal klack - 199 kr, Nilsons
Ett par mossgröna stövletter med rundad tå (man kan ha skaftet både uppdraget eller nedvikt - 125 kr, Wedins
En klargrön, ganska lång, tunika med knappar över bröstet och en fin, hyfsat djup, urringning med lite broderier och andra detaljer - 149 kr, Indiska
Två toppar (en vit och en grönturkos) med fyrkantsurringning- 53 kr för båda (!), Topshop
Ett svart linne i bomull med "veckat" mönster fram och bak - 35 kr, Indiska

Därutöver köpte jag Nivea Cleansing gel (finns inget bättre för det priset för att både ta bort smink utan att torka ut huden), Nivea body lotion (som går bra in i huden, mitt afrikanska Hollywood Beauty Cacao butter kommer att bli för smörigt i värmen i Tanzania), Sunsilk Blonde shampoo och balsam (aldrig testat, men det kändes bra för "sommarhår" och kostade 7o spänn) och 3 rullar 400-film till min gamla systemkamera som ska få följa med.

Och så sist, men inte minst, böckerna från Pocketshop till semestern:

En halv gul sol - Ngozi Adichie
Pol Pots leende - Peter Fröberg Idling
Pilgrimsresan - Paulo Coelho
El Choco - Markus Lutteman
Sveriges likas lag - Michael Lundh
Flyga drake - Khaled Hosseini

Hemma i bokhyllan står också Röda vita rosen - Mariette Glodeck, I skuggan av ett brott - Helena Henschen, Trasdockan - Christine Falkenland och Zanzibar Chest - Aidan Hartley, ett par av dem ska få följa med. Det är möjligt att jag även inhandlar boken Smuts på flygplatsen, jag valde bort den inne på Pocketshop men tänker väldigt mycket på att jag borde ha köpt den också... Jag tror det kanske räcker, och till och med blir över?! Det är nästan endast när jag är på semester som jag har ro att läsa och då gäller det att samla ihop en hög fram tills dess att det är dags igen. Nu känner jag mig nöjd och förväntansfull!

Nu knäckebröd, mockakaffe och horisontalläge ett tag med EM i konståkning på SVT.

Resemässan

Den största tillfredsställelsen på Resemässan var att få gå på en av de rosa bussarna och provsitta och prata om deras spännande resor. Okej då, det kommer kanske tvåa efter att ha gått runt och pratat med de flesta av de afrikanska ambassaderna som var där för att göra resereklam för sina fina länder. Alla svarta och snygga ambassadkillar blev roade och imponerade eftersom vi har rest och bott så mycket i södra och östra Afrika, en del av dem delade ut visitkort för glatta livet och bjöd oss till sina ambassader för att hälsa på dem. Mycket underhållande! I alla fall, vi började seriöst prata om att göra en resa med rosa bussarna nästa år, eventuellt en 3 veckors resa till Rwanda/Uganda eller en 5 veckors resa till Centralamerika med stopp i ganska många länder. Vi har pratat om rosa bussarna ett tag och det känns som att det snart måste bli av om vi ska göra det överhuvudtaget...

Mamas and Tapas var fullbokat, så även Kharazmi på Dalagatan, så det blev libanesiskt på Hoummus på Döbelnsgatan. Det är ett ställe jag kan rekommendera, även om mina smaklökar börjar tröttna på de kalla och varma mezerätterna som oftast smakar likadant vart man än går för att äta dem. Vi smet in på Paladar de Cuba innan middagen och fick varsin god drink. Klassikern Mojito gjorde de bra, så även en alkoholfri Fidel (meningen var inte att vi andra skulle få reda på att den var alkholfri... ni förstår säkert varför... men bartjejen gjorde bort sig rejält och vår kompis H var tvungen att berätta för bara två av oss (vi väntade på vår tredje kompis) att hon är med bebis. Wohoo! E fattade dock med en gång när hon kom till Hoummus och såg H sitta med en ramlösa, hahaha, det var roligt att se hur väl vi känner varandra. Trevlig kväll, god mat och massa bra pepprat. Därefter rullade jag och väninnan I hem till mig som köttfärspiroger och pratade resor och botade menssmärtor ett par timmar framöver.

Underbara lördag

Trots migrän och feta menssmärtor de tre senaste dagarna är jag vid gott mod, jag har någon inneboende må-bra-känsla och känner mig stark, det känns som att få saker kan få mig på fall. Jag har en fantastiskt bra och cool coach att tacka för mycket av det misstänker jag, även om det är jag som gör jobbet. P har precis dragit härifrån efter sköna 21 timmar. Han hade med sig Nintendo och Super Mario Bros 1 igår - jag var helt lyrisk över att få spela igen! Vetskapen om vad svamparna och pengarna gömmer sig och hur man ska springa för att inte behöva dö av drakens släggor sitter i tummarna, även om de var en aning ringrostiga...

Nu ska jag dra mig in till stan och möta upp mina härliga vänner som jag delar det stora intresset "resa" med, för att åka till Resemässan och hunta runt, därefter blir det drink någonstans och tapas och rödvin på Mamas and Tapas. För att inte göra om förra lördagen ska jag ringa och boka bord nu.

Och dagarna med kollegorna i bushen var över förväntan, heja oss!

Hej hej hallå

Det blir en dag. En halvtimmes sovmorgon, men allt blir ju så mycket stressigare; jobbsamtal medan jag letar nylonstrumpa och rågbröd i farten. Det är kanske inte värt det. Jobb, jobb, jobb, 20 minuters lunch (det är som vanligt i och för sig...), min kompis I som var i Stockholm kom upp på en kaffe, möte, möte, skriva, skriva, en kollega kom förbi och visade kort från Zanzibar (how lovely!) och så ett sista möte för dagen och sedan samtal med min coach. De samtalen ger mig alltid så mycket energi, jag känner mig stark! Dans på SATS (gez vad min kondition gick ner sig av min jobbiga sjuka och hostandet efter det) och nu tomatsoppa (med kanel, lagerblad, citron och spiskummin) med en klick yoghurt i och, såklart... omelett, idag med spenat och pecorino.

Imorgon blir återigen en tidig morgon, måste åka hemifrån redan 7. Efter lunch drar jag på konferens i bushen och kommer tillbaka lagom tills på fredag då jag ska få träffa P igen. Åh vad jag längtar, jag saknar honom! Vi ska bara vara, äta hämtmat (lön!) och kolla A history of Violence. Jag ska kroka i mina ben i hans så hårt att han aldrig kommer härifrån den lilla prinsen. Det roliga är ju att vi ses och hörs som vanligt, i och för sig mindre än tidigare (vi åt lunch för en vecka sedan), så inget stort har egentligen förändrats trots att han inte vill bli seriös, vilket kom fram i vårt mogna MSN-samtal för ett par, tre veckor sedan. Han är prinsen som både vill ha kakan och äta den tror jag. Men så länge jag inte har ångest över det eller gråter mig till sömns kan jag gärna vara kakan som ibland blir uppäten och ibland får vänta på att kanske bli äten av honom. Han är adorable på något sätt.

Karuselldag

04.50 ringde klockan och jag hade såklart bara sovit några fjuttiga timmar efter gårkvällens hemska film. Känslan satt kvar och trots en stressig och lång arbetsdag har jag tänkt och tänkt och äcklats av vad människor får vara med om. De mjuka värdena har blandats med hårda värden idag och det gör att jobb och liv och känslor känns en aning som att åka berg- och dalbana (i dubbel bemärkelse idag!) - jag hinner knappt hämta andan innan det är dags för nästa slag i magen trots att jag försöker tänka rationellt eftersom jag ser svängarna och backarna precis innan jag är mitt i dem. Anyway, trots att jag inte har varit vid mina sinnes fulla bruk gick det bra idag. Jag har precis ätit knäckebröd och druckit kryddigt chai-te framför burken och kollat Rapport, KG:s Rakt på Sak/Andra avenyn, Packat och klart och nu Aktuellt, i just den ordningen. Nu ska jag avsluta kvällen i min gröna hood-tröja under min gröna filt och titta på det sista avsnittet av Californication som jag inte hann igår. 30 minuters ren och skär njutning. Tudiluuu!

Och btw - what the heck händer i Göteborg!?

Nej nej nej

Jag mår illa, jag är tom på ord. En resa genom helvetet går inte att göra rättvisa med några fjuttiga ord skrivna på en blogg. De hemska bilderna, skriken och stönen från de misshandlade somalierna och etiopierna på båten och de osammanhängande orden en del av dem får ur sig när de utmattade går i land på en strand i en annan världsdel kryper in på mitt bara skinn och sitter där, fastkletade. Kanske ger mig bilderna på näthinnan, och skriken och stönen och orden som ekar i mina öron, styrka imorgon. Eller i alla fall en känsla av att det går att göra något åt orättvisor i världen. Just nu har jag ett jävla stort hål i magen som skriker och huvudet är surrigt. Och då sitter jag ändå i min soffa och har ätit tre mål mat idag, sovit de senaste nätterna och inte blivit misshandlad eller kastad överbord på länge, eller just det - aldrig. Låt oss hjälpas åt att ta fram den där jävla, starka, inneboende, styrkan.

En måndagskvälls betraktelser

Rödrosig på kinderna efter en långpromenad hem från jobbet med tung väska innehållandes papper inför morgondagens möte (avresa 5.30) och med Rapport på TV:n och en omelett i magen (bra kvällsmat, enkelt och gott med feta- eller getost och grönsaker) sitter jag i min soffa och pustar ut efter en hektisk dag. Kvällen ska ägnas åt de två sista avsnitten av Californication (yeah yeah!), en timmes uppsatsskrivning och gärna dokumentären på SVT kl 22, "En resa genom helvetet". Den handlar om en fransk journalist som har dokumenterat hur tre dygn på en båt mellan Afrika och Saudiarabien kan te sig. Ombord finns människor som riskerar sina liv genom att ge sig ut på havet - allt för att komma från fattigdomen och till något land där det finns möjlighet att bygga sig en ny friskare, rikare och därmed mer frihetlig, framtid.

Varm i hjärtat

När jag precis kom hem efter att ha lånat ut lägenheten till ett behövande och älskande (i min säng? Haha) par stod det ett stort fång underbara tulpaner på köksbordet och en härlig flaska olivolja. Sådant fint blir jag varm i hjärtat av.

Mitt senaste dygn har varit allt annat än obarmhärtigt. Fantastiskt god och mysig fika ute vid Gåshaga brygga igår, och glutt på liten söt bebis. Goda linfröscones med mix av philadelphia/grädde och fikonmarmelad och paté med små crunchy cornichons som tillbehör. Efter tre scones och alla uppdateringar om vad livet har erbjudit det senaste året drog jag mig hem till väninnan M, där vi efter mycket dividerande bestämde oss för att gå till Mamas and Tapas för middag. Vi ringde för att boka men de tyckte att vi bara skulle komma förbi, trots att de inte hade något ledigt bord för kvällen. Vi gav oss ut på en för jävlig promenad med regn och blåst och såklaaaaaart var det proppfullt när vi kom. Olé olé på Hantverkargatan var också fullt, samt vår lilla favorit Tabbouli på Norra Agnegatan. Så det slutade med att vi (som vanligt) hamnade på Il Forno på Fleminggatan/Fridhemsgatan och åt kronärtskockspizza med parma och drack Nero D'avola. Inte helt fel, men min mage har svårt att smälta en pizza, särskilt när jag äter sent och nästan går direkt hem till sängen för att sova. Jag låg och flämtade som en svedd spädgris hela natten.

M har gjort en viktig insats för mig och introducerat serien Californication. I'm hooked! Slashasiga Hank Moody (Mulder, Arkiv X) försöker få tillbaka sitt ex Karen och vara en bra pappa till tonårsdottern Becca, samtidigt som han trasslar in sig i en massa sexrelationer (mycket närgånget och bra), drogar och gör allt för att försöka undvika att behöva jobba/blogga för företaget som hans agent (som för övrigt har s/m sex med sin assistent medan hans fru försöker förstå varför han inte vill ha sex längre) tvingar honom till, eftersom det ägs av exets nya och alldeles för seriösa pojkvän, som Hank no likey, no likey. Jag hann se sex av 12 avsnitt, men jag vill ha mer, nu!

Lördag

Myrorna lade sig snabbt igår, jag vet ju att det snart är min tur att get loose, bli brun och dricka drinkar, jag har tålamod, jag kan vänta. Jag har sovit ungefär 11 timmar och känner mig, ja... utvilad kan man säga. Nu ska jag snart packa väskan med träningskläder, myskläder och tandborste och ge mig av mot Lidingö för att äta scones och träffa bebis E och hennes föräldrar från tiden jag bodde i Kenya, jag har inte sett dem på ages! Sedan drar till Kungsholmen för att göra mig hemmastadd i M:s soffa för kvällen och äta hemgjord sushi. Eller så går vi ut och äter någonstans. Jag kan tänka mig lite tapas och ett glas vin... Oavsett vad vi äter och var ska vi prata resa, resa, resor. Inte bara den kommande lååånga resan om typ 11 dagar, utan vi har också sagt till oss själva att vi ska börja göra fler weekendresor i vår. Jag vill: 1. En helg i Barcelona eller Paris i vår. 2. Besök på en ö i Stockholms skärgård med grillning och bastu. 3. Dra till pappas ställe uppe i norr och kolla läget. 4. En bilresa i norra Norge (men jag vet, det tar minst en vecka... Kanske något för sommaren?) Nu ska jag ta en sväng med dammsugaren så att de som ska sova här i natt inte får allergiutslag. Ciao!

Dricka drinks och vicka ass

Geeeeez, var tvungen att kolla drinklistan på Hotellet för att läskas och känna att jag inte är en gammal nucka än... Jag är såld! De spelar Cassidys "Hotel" som introlåt på hemsidan och deras Berry Caipirinja på listan gör att jag vill sätta på mig high heels och ge mig ut på gatorna och klubbarna.

Middag och tvätt istället för after work?!

Jag sitter alltså hemma - planerar och skriver om en carbonara och tvättar lakan, handdukar och BH:ar - istället för att vara med roliga vänner på Hotellet för after work. Min inställning till det icke-logiska beslutet är att jag sparar pengar till resan. (Jag tror även det har med lathet att göra, vilket gav mig ångest värd namnet. Detta har precis vägts upp genom ett e-mail till andra vänner med frågan om de är intresserade av en weekend i Paris, Dublin, Barcelona eller whatever någon gång i april eller maj. Det fick mig att känna mig impulsiv och chic. Hahaha.)

Carbonara

Middagsdags! Det får nog bli en variant av spagetti carbonara, men utan grädde, bacon och parmesan och med champinjoner, babyspenat, sidfläsk och pecorino. Äggulan och svartpeppar från den stooora fallossymbolen är given. Och ett glas rödvin såklart, tyskt qualitätswein från min väninna från Tyskland. Trots namnet smakar det faktiskt riktigt gott, det öppnades i förrgår till soppmiddagen. Kanske en cigg i fönstret efter maten. Och om jag blir riktigt sugen på något sent ikväll kan jag äta fruktsallad med Oatly's vaniljglass.

Obs. Bilden är tagen från BBC good food.

Vardagslyx

Det är lyxigt att ha ett jobb som inte alltid behöver skötas från ett kontor, jag har verkligen haft en lat morgon med morgontidningarna, telefonsamtal, planerat lördagens fika med vänner jag inte har sett på länge, kollat upp resemässan nästa helg och försökt matcha träningstider i helgen med vad jag mer ska göra.

Som den snälla vän jag är lånar jag ut min lägenhet till ett par som är bostadslösa lördag kväll så de får lite quality time, själv drar jag till min homie M och myser i hennes sköna soffa framför hennes stora platt-TV, där jag känner mig som hemma. Kanske, kanske lagar hon libanesisk middag till mig och så får jag nygjord espresso från hennes gigantiska maskin. Lyx, lyx.. i alla fall vardagslyx!

I helgen ska jag fundera över vilka pocketböcker som ska få följa med på min tre veckors långa resa till Tanzania. Kom gärna med tips, jag gillar lättsam populärlitteratur á la Den ryska vännen och verklighetsanknytna faktaböcker á la Lasermannen och OK, Amen, men bangar inte heller en blandning av dem á la Snabba Cash. Kom med tips!

Flow

Vissa dagar är bara härligt produktiva med bra flow. Idag är en sådan dag, trots att jag har haft PMS, var trött och fick en släng migrän nu ikväll (som stoppades med eeze vid första tecknet). Tydlig PMS skulle jag vilja säga. Men alla projekt på jobbet har liksom gått bra den senaste veckan, jag fokuserar och producerar, har helikoptersyn, chefen gillar mig och jag tänker rätt och tar initiativ. Dessutom har jag en sådan härlig coach som hjälper mig att ta fram det bästa i mig någon gång per vecka när vi har våra samtal, det senaste idag. Jag är lyckligt lottad som ska få ha henne under flera månader framöver, det är ego-boost utan dess like och jag blir stark, starkare, starkast (givetvis med ödmjukhet).

Något mer världsligt: Jag försökte beställa ett par svarta espadrillos med åtta cm kilklack från H&M online idag, men de skulle levereras i slutet av april. APRIL?! Det är ju nästan fyra månader, är de helt knepiga? Nu har jag letat svarta somriga högklackade, helst med öppen tå, i tre dagar och fortfarande inte hittat några. Topshop hade ett par, men de kostade ungefär 900 kronor mer än vad jag har nu.

Framåt marsch

Igår tog min uppsats ett stort steg framåt. Jag har våndats över min kvantitativa del i uppsatsen, slitit mitt hår i flera veckor när jag har försökt tolka alla siffror och värden som har kommit ut från de olika korrelationsanalyserna och regressionsanalyserna. Som tur är finns E, min svenska väninna som jag träffade när bodde i Sydafrika första gången, sedan dess har vi varit såhär (sign med pek- och långfinger korsade över varandra). Över en flaska vin, butternutsoppa, chévremacka i ugn och mansprat hjälpte hon mig att räta ut en del mått som pearson's r, t-värde, b-värde, signifikans eller inte, styrkan på effekten, R2, regressionsstandardfel och några till. Det känns så härligt att det trillade ner några polletter i mitt icke-kvantitativa huvud, det var ett viktigt steg framåt för uppsatsen som jag ska arbeta mer med i helgen.

247

Wohoo, jag har lyckats hitta två plagg på H&M som var något av vad jag ville ha inför semester och våren - för endast 247 pix tillsammans! Det var en röd klänning med snygg skärning under brösten och v-ringning, vilket är perfekt för min kropp. Den har 3/4-arm med tunna resårband som gör att armarna inte fladdrar runt för mycket och så faller den snyggt utmed kroppen, eftersom den är av tunnt och högblankt viskosmaterial. Den blir perfekt någon kväll på Zanzibar (när jag har fått en fin färg på armar, ben och bröst). Antingen på dansgolvet under musikfestivalen i Stonetown när en av mina favoritmusiker från Kenya, Erik Wainania, spelar, tillsammans med ett par svarta kilklackade skor och uppiggande smink eller på någon strandrestaurang med mina svarta flipflops och en löst uppsatt hårknut. Dessutom fyndade jag en svart tunika med rynkning under brösten och med knäppning hela vägen. Den har betydande, men snygg, urringning samt också 3/4-ärmar. Jag måste prova kläderna igen, nu med en gång.

Rutor istället för ränder på magen

Zlatan är som vanligt charmig, befriande rolig och ojante på Idrottsgalan! Hans kaxighet är sexig. Och det var så himla kul att prins Calle delade ut Jerringpriset till honom, prinsen liksom klappade Zlatan på armen när han hade överlämnat priset. Hahaha! Det såg verkligen tafatt ut, det såg ut som att Zlatan är prins Calles stoooora idol, men vad vet jag!? Zlatan och gravida Helena kom båda i smoking - cool! Geeeez, Zlatans näsa i profil gör honom till vår snyggaste idrottsstjärna (efter Henke Larsson såklart).

Jag är per definition tant

Jag är per definition tant; jag har ätit stekt fläsk och surkål med svamp och kummin, kokt i buljong, till middag. Och det var banne mig det godaste jag har ätit på länge. Dessutom har jag gjort matsedel för hela veckan så jag inte ska äta och köpa massa onödigt.

Rapport

Såg precis ett oerhört gripande inslag på Rapport av duktiga Lindkvist. Han är i Kongo (DRK) och har intervjuat läkare och patienter på ett sjukhus som arbetar med kvinnor som har blivit sexuellt utnyttjade och därmed varit med om fruktansvärda kränkningar av sin person och kropp. Det är en följd av det andra kongokriget och även de nya konflikter som har blossat upp i landet sedan det tog slut.

Det är inte bara de olika milisgrupperna som utnyttjar våldet mot kvinnorna som ytterligare en form av krigsföring, utan det är även regeringens armé, vilket verkligen talar om för oss att staten inte kan ta ansvar för sina medborgare i Kongo. Övergrepp av det här slaget är något som gör mig oerhört frustrerad och arg och som gör att jag vet att jag kommer att återvända till att arbeta med mer mänskliga frågor i framtiden. Den här perioden i mitt liv och det här jobbet jag har är viktigt för mig just nu av olika skäl, men det kan aldrig få mig att brinna för det jag gör, på det sätt som att arbeta mot övergrepp, våld och kränkning av mänskliga fri - och rättigheter får mig att göra.

Nu ska jag se andra avenyn och hoppas få se Hamza och Sara bli mer kära och hångla mer, trots att hon är bortgift.

Tomhet i garderoben

De senaste månaderna har jag lyckats relativt bra med att inte falla för impulsshopping. Men det har medfört att jag just nu känner att jag inte har alls mycket att sätta på mig, det känns som att jag använder samma kjol flera gånger i veckan och att det kommer att vara tomt i resväskan inför solresan. Jag funderar på att ge mig själv (hallå, från var, hur då?!) tusen pix för att gå ut och handla på rean.

Jag skulle leta upp de bruna eller svarta espadrillorna på H&M och en eller två toppar eller tunikor, gärna en färgglad och stormönstrad och en mörkgrön eller brun med några fina knappar/sömmar som detaljer. Dessutom skulle jag vilja ha ett par mjuka och coola aladinbyxor som jag kan ha under slöa dagar i sommar och en svart fest-pennkjol i stretch som går längre än bara till knäna. En svart spetslingerie hade jag också gärna hittat och några nya hipstertrosor med en matchande BH. Och en svart tunn kofta med 3/4-ärm (man kan aldrig har för många svarta koftor eller kjolar...).

Hola!

Det har varit ett dygn i spanskt tecken kan man säga. Jag har dansat dominikansk merengue och salsa until early morning med sådana som verkligen kan, druckit Ron Brugal (både till dansen och eftermiddagskaffet) med sådana som verkligen kan och precis sett den gråtmilda och livsbejakande filmen gråta med ett leende. Nu vill jag åka till DR, Kuba (nåja) eller Puerto Rico på min nästa långresa och lära mig att flirta med spanska ord och salsahöfter på riktigt.

Och här...

... är också bilden på den galet goda och spännande middagen (recept via länk nedan). Den försvann i det gamla inlägget (eller så förstår jag inte hur man lägger in två bilder i ett inlägg tror jag).

I'm fit for fight!

Bra, bra, bra sista 24 timmar: Jag är nästan helt frisk igen från årets dregligaste förkylning. En ny lånad TV är hämtad och installerad. P och jag hade en av våra bästa kvällar och fick slingra ben hela natten. Jag kom igång bra på jobbet och jag och kollegan har redan börjat fundera över hur sommaren ska se ut med ledigheter för oss. En bungalow på Mustapha's Place är bokat på Zanzibar och M har sagt ja till att även bo ett par dagar på Coffee House (ett litet kafferosteri i Stonetown på Zanzibar som även ska ha fina, härligt inredda rum där frukosten serveras uppe på taket med utblick över stadslivet, jag älskar sånt!). Jag har nyss lagat fantastisk god middag utifrån recept på bloggen om jag var din hemmafru - http://familjenbra.blogspot.com/2007/12/julbordsspecial-spicy-stpotatis-med.html. Till det goda och kryddstarkt syrliga moset åt jag "köttig" bratwurst och surkål. Det vattnas fortfarande i munnen på mig när jag skriver om det. Looki looki bilden. Och dessutom har jag fått ett litet fint paket från farmor, looki looki bilden nr 2, med fint brev och förkylningsdroppar som hon har kokat ihop själv.

Farmor är en riktig häxa, en av den "gammalmoderna" sorten. Hon bor i ett torp i skogen (med farfar som har stort skägg), vet allt om alla i släkten och har recept till mediciner, och knep till alla sorters åkommor. Varje morgon inleder hon med en kopp svart kaffe, en kaka, en cigarett och ett parti poker. De roligaste sakerna med det lilla paketet som hon skickade var att det:

1. På paketet var ett stort klistermärke på en elefant ditklistrat. Nedanför stod det "akta dig för sådana här i Afrikaland" (med tanke på min resa).

2. På andra sidan hade hon skrivit "jag glömde att skriva det, men du måste lägga fröna i blöt så de får skott" (jaja, jag har inga gröna fingrar, något liknande stod det).

3. Inuti brevet skrev hon att hon bara skrev så för att ingen skulle sno paketet på Posten. Hmm, istället för att mötas av blomskott så hade tjuven på Posten då fått en flaska av hennes kokta förkylningsmedicin och

4. en liten flaska aloe vera att stryka på psoriasis på knäna. Det är bara det att det inte är jag i släkten som har det (jag vet inte någon som har det). Tjuven skulle nog ha blivit riktig glad. Hehe.

Men såklart, inte lika glad och skrattig som jag blir varje gång jag får fint paket med häxkärlek från farmor!

Livet kommer tillbaka

Jag börjar bli frisk, livet börjar verkligen komma tillbaka igen. Jag känner hur det sprider sig genom venerna, smartnesscellerna och magen kurrar då och då efter mat.

Såklart ringde min kära vän så fort hon kom ut från jobbet och öste kärlek över mig, så nu känns allt bra igen. Dessutom hörde P av sig, har han dåligt samvete för att han kanske gjorde mig ledsen, eller tror han att vi bara ska fortsätta hänga som vanligt? Han avslutade med puss. Puss!? Jadajada.

Sökandet efter en bra och billig platt-TV går vidare, likaså arbetet med att få ihop en resa till Zanzibar så det passar våra connection flights från Nairobi och plånböcker. Vi lutar åt boende som beskrivs såhär:

With the atmosphere created from beautiful gardens, trees full of weaver birds, friendly people and good music, you find once you've settled in, you just can't seem to leave. Stay in palm-thatched bandas (bungalows) just one minute from a beautiful tropical beach. Have a beer with the locals in our bar, learn some Swahili, play the drums or eat delicious local seafood prepared by Tony the cook.

Jag kan bli sol- och resgalen för mindre.

Nu ska jag jobba lite hemifrån. Ciao så länge.

Hyllning till det danska rågbrödet

I tre år har det funnits i mitt liv och förgyllt mina frukostar, ibland även middagar. Trots att jag inte är så förtjust i att baka måste jag snart ge mig i kast med mina första egna bröd. Holla om ni ligger och degar på ett bra recept! Tills dess köper jag brödet (finns många olika varianter förstås, men jag tycker nog att alla har fått med beröm godkänt hittills) och toppar med favoriter:

- Dijonsenap, philadelphia light och rökt skinka med gurka (ordinary frukost)

- Rökt lax med avokado, citron och gurka (middag eller brunch)

- Chèvre med honung och valnötter eller pinjenötter som gratineras i ugn (middag eller brunch)

- Leverpastej med saltgurka (frukost), brödet får gärna vara rostat först!

Det är redan mörkt

...och jag sitter på samma plats som vanligt i soffan, den börjar bli nersjunken där nu, det ser kanske inte så snyggt ut? Tänk vad lite man egentligen upplever när man bara sitter inomhus. Jag trackar min arbetskamrat genom att ringa då och då. Och så är jag lite nere för att mina bästa vänner inte ringer alls. En sökte jag hela helgen och hon skulle ringa tillbaka. Inte ett samtal har jag fått och hon vet att jag är sjuk. Nu har jag precis skrivit ett snyft-sms till henne om sjukdom, P, TV:n, resan och hoppas att hennes medlidande ska leda till att hon gimme a call. Jag kanske är för kinkig och krävande? Hemska tanke!

Min mage mår tjyv av förkylningen och jag är inte alls hungrig. På 24 timmar har jag bara ätit en skiva danskt rågbröd med två klyftor avo och en skiva camembert och två runda sesamknäcke med körsbärsmarmelad. Det är tydligt att jag inte mår bra, min matlust dör aldrig ut annars.

Så, nu är ytterligare ett klagoinlägg komponerat och jag känner mig lite lättare. Ahh!

Tack S

s säger:
får han dej å skratta då?
anna säger:
inte så ofta
anna säger:
och det är DET jag har tyckt varit problemet
s säger:
det är ju inte så bra
anna säger:
nej
anna säger:
du ser, jag är mer kär i kärleken än i honom
s säger:
förmodligen ja
anna säger:
men jag hade ändå velat försöka
anna säger:
bara för att
s säger:
ett förhållande med nån som inte får en o skratta?
s säger:
nej nej nej
anna säger:
tack

In my face

Idag är det exakt tre månader sedan jag och P sågs för att spela biljard. Nu är jag dumpad. Han vill inte ta det ett steg vidare och bli mer seriös. Sådär, då vet jag det. In your face Anna.

Listen up

Alicia Keys senaste album har spelats frekvent hos mig sedan igår kväll. Skivan bjuder på skönt gung och Alicia har sådan härlig och hes, ibland rå, röst. Enbart Alicias inledningstoner till No One ger mig gåshud och de, i och för sig ganska vanliga, men sexiga, soul/r'n'b-rytmerna till början av både Go Ahead och Wreckless Love får mig att vilja kasta av mig sjukdomspyjamasen, sätta på mig löshåret och ansiktet igen och bege mig till dansgolvet på Fasching eller annan klubb för att vicka ass, dricka mojitos och flirta. Den relativt arga superwoman-låten ger mig kraft. Så, listen up - köp Alicias senaste skiva.

Bloggonörden Anna

Vet ju inte hur jag ska göra om jag vill lägga upp en you tube video som alla andra kan göra i sina bloggar. How do I do?

Dar/Zanzibar

Hmm, vi har möjligtvis hittat en lösning på vårt semesterproblem! Det går billiga flyg mellan Nairobi och Dar es Salaam och/eller Zanzibar, så vi skulle kunna flyga in till Nbi och efter ett par timmar flyga vidare till Zanzibar eller Dar. Semestern kommer i så fall bestå av sol och bad, kryddodlingar och att turista i stenstaden på Zanzibar och hänga i Dar för afrikansk storstadsfeeling några dagar. Jag har aldrig varit så intresserad av Zanzibar, som känns som en ganska turistig ö, men i sammanhanget känns det som en lysande idé! Vi är needy för sol och bad och det får vi om vi gör så här, safari får vi helt enkelt spara till någon annan gång. Det konstigaste är dock att landa i Nairobi utan att träffa vänner på plats, men jag får intala mig själv att jag snart kan åka dit igen. Har någon varit på Zanzibar som kan ge tips på bra och billiga bungalows?

Betänkligheter från upplevelser hemma i soffan

Jag ligger fortfarande sjuk, rivjärnet finns kvar i bröstet och har inte direkt blivit bättre och kroppen är fortfarande öm när jag sätter mig på toalettstolen, vilket är mitt egna tecken på att jag har feber, det blir så kallt för den ömma rumpan och ryggen mot toalettstolen (nu låter det som att jag lutar mig bak mot toalettstolsryggen när jag sitter på toa, det gör jag inte, haha).

A har en gammal TV som står och skräpar på M:s vind. P ska nog köra mig dit idag så att vi kan hämta den. Det känns som en bra lösning, jag har inte dineros att casha en ny och snygg just nu. Det spännande i sammanhanget är att A och M får träffa P för första gången! Ohlala, det är alltid lite nervigt när ens bästa vänner ska syna ens dejt/pojkvän, även om det kanske bara blir under 10 minuter.

Igår kväll chattade jag ganska länge med W, en kille jag dejtade några gånger i somras (by the way så var det den bästa dejten jag någon gång har varit på, vi pratade och pratade och pratade och drack goda drinkar på Mose Backes balkong). Vår dejting avbröts efter våra semestrar av olika skäl. När vi båda till slut var tillbaka i Stockholm så drog det ut på tiden när vi skulle ses.

Strax därefter träffade jag mitt gamla ex E, som rörde upp massa känslor hos mig. I och med det dissade jag nog W en aning när han frågade om vi skulle ses igen. Efter några veckor var allt med E överstökat och W hade börjat dejta en annan tjej. Just vi det tillfället kändes det inte som att det gjorde något, för vi hade liksom inte helt klickat som flicka/pojke, utan kanske mer som kompisar. W blev dumpad efter några veckor och vi började umgås igen, men bara som kompisar. Det hände några grejer i hans liv som gjorde att han öppnade upp sig och vi bondade fantastiskt bra, det finns på något sätt en djup tillit mellan oss utan att vi har känt varandra särskilt länge.

På den vägen är det, under tiden vi har setts som vänner under hösten har ju jag dejtat P, men efter varje gång vi har setts eller snackat känner jag att det är något särskilt med W. Kanske är det min dåliga sida som gör sig påmind; gräset är grönare på andra sidan, trots att vi egentligen passar bäst som vänner. Ibland känns det som om W är intresserad och liksom vill spela ut P (som han vet att jag träffar), ibland känns det som att han är nöjd med vad vi har.

Grejen är att vi har så himla kul ihop, han har alltid en åsikt och snackar mycket. Han har snygg stil och vi bondar jävligt bra. Ibland tror jag att vi skulle vara som klippta och skurna för varandra. To be continued.

Klagomuren

Den här bloggen är som min egna lilla klagomur. Jag ligger hemma sjuk, med en bit ost, lite knäckebröd, potatis och ägg som enkel mat och TV:n som enda sällskap. Vad är då det värsta som kan hända? Kanske att man pinar sig själv till att tina köttfärs under dagen, river ner lite vitlök och ajvar relish och steker på dem och så smakar burgarna gammalt när de är klara? Eller kanske att TV:n går sönder, bara sådär? Gissa vad som har hänt mig? Precis, båda två sakerna! Så nu äter jag klyftpotatis med ketchup och ser på en svart TV med halvsuddig text.

Kastanjen!

Ahhhh, jag visste det! Jag har inte haft någon kastanj de senaste dagarna, det är ju därför jag är sjuk! Idag fick jag en ny med posten, mamma hade även skickat med en liten söt berättelse om ett kastanjeträd som tappade sin sista kastanj. Den trillade ner i en liten grop, men givetvs hittade trädet kastanjen senare och blev glad igen. Slutet gott, allting gott. Senaste numret av Damernas Värld damp också ner från brevinkastet idag. Som vanligt bläddrade jag fram till horoskopet först. "Du har en massa energi och har inte tid med kärleken". Bah!

Nu har jag ätit fyra saffransskorpor och druckit ett glas fläderblomssaft. En riktig frukost lockar inte alls. Jag undrar hur jag ska orka skriva smarta saker i min uppsats idag... jag känner mig helt lealös i kroppen.

Rivjärn i bröstet

Howdi folks. Vilken jävla jobbig natt, jag har frusit och varit varm om vartannat och haft ont i kroppen och dunkande huvudvärk. När jag hostar känns det som att jag har ett rivjärn nere i bröstet. Jag har inte lika ont i kroppen nu, men det känns som det här är en nasty förkylning. På tal om nasty, vad håller Britney Spears på med?

http://www.expressen.se/nyheter/1.990318/britney-spears-ford-till-sjukhus

Saffransskorpor

Istället för att vila under filten i soffan snodde jag hyfsat snabbt ihop saffransskorpor efter recept av fina och duktiga Leila. Men jag hade i en del hasselnötter i smeten också, det var ganska få mandlar kvar i påsen såg jag sedan jag gick loss på romglöggen innan jul... Nu ska skorporna bara "rostas" lite, sedan är det läggdags, huvudet känns som sten.

blä BLÄ BB LL ÄÄ

P ligger hemma i feber och magont och jag tror att jag också börjar bli sjuk, jag hostar (det brukar jag göra på slutet av en förkylning, inte i början!), det svider i halsen och magen har krånglat lite. Blä!

Dessutom har både försäkringsbolaget och flygbolaget sagt att vi inte får någon ersättning om vi avbokar biljetterna. Om situationen förvärras (och det vill jag ju inte!) skulle vi höra av oss till flygbolaget igen, men som det ser ut nu är det den policyn som gäller.

Jag har precis skrivit klart en bit i uppsatsen och fått i mig lite äggröra med toast. Ambitionen är att göra ett ryck till med lite siffror innan jag får ledigt resten av kvällen och får ligga under filten i soffan och titta på TV (innan jag ligger vidare under det härliga täcket i sängen som jag är så glad över).

Espadrillos

Looki looki, visst är de snygga? 150 spänn från H&M online, vågar man beställa? Tänk om de inte är snygga IRL eller inte passar... ibland kommer inte mina tår riktigt fram i öppningen och då ser det bara töntigt ut. Jag ska kolla om de även finns i affärerna. Ett par nya espadrillos med kilklack skulle vara bra i garderoben, mina svarta gick sönder under sensommaren. De skulle i och för sig redan komma till användning inför de sköna kvällarna på den kommande semestern (nu utgår jag från att vi ska åka någonstans som ni märker...).

Ubuntu

En av mina världsfavoriter, och i någon mån även förebild, Desmond Tutu, är i Kenya och försöker medla mellan Odinga och Kibaki. Odinga ska efter mötet (kanske just nu?) ge sig av till Uhuru Park (en stor park nära Nairobis citykärna, ett stenkast från kontorsbyggnaden där jag spenderade mina dagar under tiden jag bodde i Nairobi) för att möta upp med alla demonstranter som under morgonen har rört sig in mot stadskärnan och parken. Tydligen har polisen slagit en järnring runt hela parken och avfyrat gummikulor och vattenkanoner so far.

Desmond ledde framgångsrikt Sydafrikas sannings- och försoningskommission och lyckas alltid närma sig stora och tunga frågor med både enkelhet och humor. I Kapstaden förra våren talade han på en konferens som jag var med på. Det var en stor dag att få höra honom prata om försoning live! Dessutom lyckades jag fånga hans profil på bild som jag tyvärr inte har digitalt (okej, inte så snygg som den ni ser ovanför), vilken jag alltid blir glad av att titta på. Jag kan varmt rekommendera hans bok "Ingen framtid utan förlåtelse" som lärde mig en hel del om det afrikanska etiskfilosofiska begreppet "ubuntu" - ungefär, "man blir människa genom andra människor".

Det vore lycka om Desmond når fram i sina diskussioner med parterna i Kenya.

P A K K

Fyra dåliga saker fanns i mitt huvud igår kväll som jag inte lunde släppa, och de fanns fortfarande med mig när jag vaknade för ett par timmar sedan. P: Vet inte vad P egentligen vill och hans stundtals ganska svala approach gör mig nervös att han kanske inte är intresserad på allvar. A: Det jobbiga som hände i Köpenhamn känns i min mage, jag borde ta och ringa ett samtal och höra med A om hon har några issues hn vill reda ut. K: Konflikten i Kenya eskalerar alltmer och gör mig nervös och ledsen. Jag tänker på vännerna på plats och över vår eventuellt inställda resa. Resebolagen har ställt in resorna de kommande veckorna, men vi åker på helt egen hand och kan därför välja om vill åka eller inte. Däremot har vi inte någon möjlighet att få tillbaka en enda penny om vi väljer att inte åka. Vi har redan börjat fundera på andra resmöjligheter, kanske en traditionell sista minuten till Gambia eller Mexiko, under förutsättning att de är billiga (vi har redan lagt ut cirka 10 000 för Kenyaresan - flyg, inrikes resor och safari). K: Kastanjen som trillade ner i avloppet...

Signs

Jag tror på signs. Såhär: Jag läser ett recept med strutsfilé i något glassigt magasin. Sedan går jag in på hötorgshallen och ser en skylt om att de säljer det. Det betyder ju att jag måste köpa strutsdelen och laga rätten, eller hur? Jag har fått en kastanj av mamma att ha i fickan för det betyder att man håller sig frisk. Idag när jag gick till träningen hoppade den liksom ur när jag skulle ta upp telefonen. Kollade runt på gatan i evigheter, men hittade inte den. Till slut förstod jag att den hade trillat ner i ett litet, litet håll på en brun brunn, rakt ner i Stockholms bajs helt enkelt. Med en gång fick jag ångest, det måste betyda att jag kommer att drabbas av en fruktansvärd sjukdom. Det är liksom inte bara det att kastanjen tappades på tunnelbanan och jag inte hittade den, utan den lyckades ta sig igenom ett litet hål i en avloppsbrunn. Usch, nu blir jag rädd igen. Jag ringde mamma med en gång och berättade och hon lovade att skicka en ny, som tur var hade hon två hemma. Det är i och för sig också ett sign...

Grönsakschock!

Jag har precis ätit en hemgjord kycklingsallad dränkt i citron och olivolja, men trots blänkande läppar efter oljan har min kropp fått en grönsakschock. Jag tror knappt att jag har ätit en hel morot i grönsaksväg sedan dagen innan julafton (okej, överdrift, men inte långt ifrån...). Min kompis berättade att hans pappa brukar säga att "det är inte det du äter mellan jul och nyår som gör dig tjock, utan det du äter mellan nyår och jul". Slutsats? Att jag kanske borde dra ner på oljan.

Jaha, nu då?

Typiskt mig. Så fort jag kommer hem blir jag rastlös och har svårt att njuta av att det är tyst och stilla, ensamheten liksom smyger sig på eftersom jag har varit tillsammans med människor 24/7 de senaste tio dagarna. Jag kunde inte hålla mig från att ringa P, trots att jag har ringt de senaste tre gångerna. Men jag orkar inte spela spel och vänta ut honom. Vi ska ses imorgon, antingen tycker han att det blir kul eller så ansträngde han sig väl för att låta som att det var en bra idé.

Jag måste ut och se lite folk, så jag har bokat in mig på ett danspass om en timme. På hemvägen måste jag handla, kylskåpet är sådär läskigt tomt. Jag ska handla:

Ägg
Laktosfri mjölk
Broccoli
Lök
Ost
Danskt rågbröd
Tomat
Jordärtskockor
Aplesiner
Bananer
Spenat/ruccola
Laktosfri matyoghurt
Morötter
Champinjoner
Paprika
Potatis
Dricka, kanske Kiviks pärondryck eller julmust light

Shit, vad kallt det är här. Det måste glipa rejält i träplankorna från 10-talet. Höhö.

Allvar i Kenya

Situationen i Kenya är oerhört allvarlig och skrämmande. S sitter inlåst i sitt hus och vågar inte gå ut och jag känner sådan sympati för honom, hans familj och andra vänner till mig som finns på plats.

När jag ser bilder från Nairobi nu känner jag inte igen någonting, det är så olikt den stad som jag känner. Kenya är ett föregångsland för många afrikanska utvecklingsländer och navet i östra Afrikas ekonomi. Att Kibaki vill riskera allt det enbart för att sitta kvar på presidentposten är ett sådant äckligt och oförsvarbart maktbegär.

Det fanns tydliga konflikter mellan de etniska grupperna Kikuyu och Luo när jag var där, inte minst märktes det av under folkomröstningen om konstitutionen i december 2005, men även på individnivå. Jag umgicks med kenyaner både från Luo och Kikuyu och har sett relationer gå i kras, enbart på grund av att släkt och vänner inte vill se en flicka och pojke från respektive grupp vara tillsammans. Det är sådant slöseri att låta gruppmentalitet och fördomar få leva vidare i ett land som har haft en sådan viktig och snabb utveckling de senaste åren och egentligen går en lysande framtid till mötes. Konflikten just nu har ju bara sett till cementera gruppmentaliteten under lång tid framöver. Frågan är kanske till och med större än så, det kanske är så att kenyanerna inte orkar ta sig vidare, utan valet resulterar i inbördeskrig, vilket vore katastrofalt för alla kenyaner, oavsett etnisk grupptillhörighet.

Det enda rätta är att Kibaki kliver tillbaka och går med på en ny omräkning av oberoende valkommissionärer. Det kommer han inte att göra, för det betyder att han ger makten till Raila. Så det andra man kan hoppas på är att både Kibaki och Odinga inser allvaret i situatiuonen, kliver tillbaka och att de båda går in i någon form av koalitionsregering (trots att Odinga då får vika sig från sin sannolika seger). Men det känns ungefär lika troligt som att klimatfrågorna bara skulle vara en trend.

Det...

ska också bli året då jag blir klar med min sista uppsats!

2008 - ett bra år

Okej då, jag är redan hemma i Stockholm igen. Det förra kortet lade jag upp nu, det gick inte att skicka inlägget från flygplatsen i Köpenhamn, very strange. Jag åkte förarlös metro ut till Kastrup, det tyckte jag var skoj, jag satt nästan längst fram så det kändes lite som berg- och dalbana. Det gäller att uppskatta de små tingen en grå och trist dag på väg hem till den riktiga vardagen. Anyway, nyårshelgen i Köpenhamn har varit rolig! Ett telefonsamtal från alla vänner samlade på en pub i Köpenhamn fick mig att åka redan i söndags. Jag duschade och packade och satt på tåget en timme senare. Några damer från min hemstad satt på sätena bredvid mig, på väg ner mot en flygplats för att ta dem utomlands. De drack rödvin från plastflaskor med julmustetikett och åt brietårta och skvallrade en massa. Jag fick reda på en uppsjö av hemlisar om människor som jag vet vilka de är. Lärdom: Skvallra aldrig högt på ett tåg!

Väl framme mötte jag upp gänget och vi gick till ett kötthak och fick en bra bit oxfilé och tungt rödvin. Helgen har därefter gått i ätandets och drickandets tecken. Bäst var ändå upplevelsen av smörrebröd till nyårsbrunch på Peder Oxe. Oj, så gott det var! Tre smörrebröd (aebleflaesk, revbensspjäll och kyckling var mina val), en hof och en liten röd aalborg med roliga vänner - sista dagen på året kan inte bli bättre! Kvällen spenderade vi på klubben Emma där vi fick mat (kan dock säga att den fria drickan fram till tolvslaget var att föredra...), gula änkan en masse och ett snabbt uppträde av Snap (hallå liksom, Snap!!? Vad gjorde hon där? Hahaha, halvt patetiskt full som jag var kastade jag mig ändå efter hennes stora mulattdansare när han gick förbi. Jag måste instinktivt ha känt att jag var tvungen att nudda honom... geeeez).

Helgen har också ägnats åt läsning av skvallertidningar, promenader, bakisburgare på the Dubliners, TP-spel och tyvärr också ett något konstigt beteende av en vän till oss. Jag har lärt mig att jag ibland bara ska knipa käft, även om någon som står en nära är bitchig... Jag blir alltid inblandad i tjafs utan att jag behöver, men det är bara för att jag blir så arg när någon beter sig elakt, surt och konstigt utan att ha några skäl för det. Eftersom många bara rycker åt axlarna åt sådant kan de vara som vanligt med personen dagen efter igen när han/hon är back to normal igen, men eftersom jag alltid ifrågasätter och markerar, så måste jag alltid ha "deep talk" för att komma tillbaka till normalt läge igen, blä så tråkigt! Jag ska zip up nästa gång, även om jag vet att det är fegt att vara tyst. Men andra människor måste ju också lära sig att stå upp för sig själva, eller hur?!

Nytt år, nya tag! Jag känner på mig att det blir ett harmoniskt år för mig. Det är första året av flera jag startar i ett land där jag också tror att jag kommer att avsluta det, jag har inga skäl eller ambitioner att flytta utomlands i år, utan ska bo och arbeta kvar och bli ännu bättre på det jag jobbar med. Jag hoppas också att året bjuder på harmoni i mina relationer och inte minst att jag och P fortsätter träffas och kan gå vidare till en ny nivå i vår relation, där vi båda vet att vi är seriösa och vågar visa oss mer kärleksfulla mot varandra. Utöver det vet jag att jag ska upprätthålla min dans och träning (ska försöka öka träningen till tre gånger i veckan inklusive ett styrkepass), skriva dagsdagbok (har köpt Hemingways skrivbok), fortsätta med annahollar och planera nya spännande resor (lugn sommar på Gotland, gärna någon weekend till Barcelona och kanske ett första besök i Sydamerika?). Det nya året - hit me!

Snart lämnar jag Köpenhamn!