Sunday, January 28, 2007

En miljon åttahundrafemtiotusen

Jag har bjudit på en gorgeous liten pärla till lägenhet idag. 1.850 000 drog jag till med. Utgångspriset är en halv miljon lägre. Min taktik är att skrämma iväg många som kanske går på den andra visningen imorgon, eftersom de då förhoppningsvis tror att den kommer att gå upp mycket mer. Hoppas de inte fattar mitt skeem, hehe. Jag kan inte bjuda så himla mycket mer. Det är ju egentligen en sjukt stor summa pengar. En miljon åttahundrafemtiotusen kronor...gah! Men det känns egentligen inte så verkligt, jag kommer ju liksom inte att ha pengarna i sedlar i en väska och gå till mäklaren och lägga upp dem på bordet. Hoppas hoppas hoppas det går vägen. Jag skulle bo som en drottning där. Som S, mitt ex i Kenya sade, när han hade fått sin egna lägenhet (ett litet rum i Nairobi): "It's enough for a king and a queen like you and me". Så sött att jag kan dö. Jag vill hälsa på honom där.

Killar är som toaletter

När jag var ungefär åtta år hade jag en röd genomskinlig keps. På den stod det "killar är som toaletter, antingen upptagna eller fulla av skit". Det är humor att det finns sådana kepsar, men det stämmer överens med verkligheten! Kvällen igår är ett typexempel, något som skulle kunna sägas vara en följetong i mitt liv. Jag åkte hem efter 23 för att möta upp med N. Han kom inte och han ringde inte. Och ja, jag vet att han hade glömt sin laddare och han sade att den troligen skulle lägga av på kvällen, så vi inte skulle kunna ringa till varandra. Men det var ju just därför vi bestämde att jag skulle vara hemma vid 23.30 och att han skulle komma direkt efter. Tre gånger var jag nere och tittade efter honom på gatan, för koden fungerar inte efter 20. Men det är patetiskt. Jag är patetisk (det hade varit OK att kolla en gång, men inte tre)!

Jag är inte kär i honom och vill definitivt inte bli det heller. Trots det blir jag lika förbannad varje gång en skitkille säger saker som sedan inte blir av. Jag blir mer och mer känslig för sånt crap och min inställning börjar bli att jag inte tror något om en kille förrän jag ser det. Har en historia av att ha varit tillsammans med killar som har svårt för att hålla sig till sanningen, i Sydafrika var jag ihop med en kille som visade sig vara gammal barnsoldat och som hade ljugit om hela sitt liv för mig. Det fick jag typ reda på när jag hjälpte honom att sticka till flyglatsen i Kapstaden, när han hade ett otäckt gäng efter sig, eftersom han var skyldig dem pengar. I could see hela det slutet coming kanske, men jag var nog kär. Hela den historien och mina månader tillsammans med I i Kapstaden är något som borde ha filmatiserats, jag skulle ha gjort storkovan. Gissar att det bidrog till att jag idag har svårt för att bara ta killar som verkar/är intresserade på orden. I alla fall, jag har nästan slutat att förvånas över dem som säger en sak men agerar annorlunda. Jag gillar att planera, just därför blir jag så frustrerad när planen går i stöpet. Förväntningarna som har byggts upp raseras och jag känner mig dum. Och så säger alla att jag inte ska ha några förväntningar, men för mig är det en säkerhetskontroll. Om jag kan ha höga förväntningar och killen inte spolar det kan jag kanske lita på att han är sann. Än så länge har det inte funkat. Haha.

I alla fall var det faktiskt skönt att få en god natts sömn home alone och nu ska jag duka upp en god frukost på segt italienskt bröd, philadelphia med gräslök, lite lax, äppelmust från kivik och en stor och stark latte med tre shots. Sedan ska det banne mig kollas på lägenheter - och bjudas! Om jag har riktigt mycket energi kanske jag tar mig till ett Funkpass på SATS. Har precis börjat så det kanske är lite för svårt för mig, å andra sidan är jag ganska dansant av mig. Gjorde ett blandat danspass igår så jag kan i och för sig få vara hemma och slappa idag, baka bröd och spy galla över killar som är förljugna, för fulla av sitt eget ego och otacksamma idioter. Så, nu känns det lite bättre.

Holla later.

Espressomaskinen, here I come.

Saturday, January 27, 2007

Holla en masse

Holla atcho boy.
Holla bak.
Holl-a!
Holla atch'ya.
Holla at me plz.
Wassup boy? Ain't he gonna holla at me today?
Holla sis.
Holla dawg.
Holla at me whigger/nigga.
HOOLLLAA!

Jag förstår egentligen inte riktigt betydelsen av holla, men använder det när jag vill vara cool och få snygga killar á la hiphop att tro att jag är deras typ av tjej. När någon hollar kan man säga shooo, vet jag. Det låter också coolt, men what the heck betyder det?

Ikväll ska jag på 30-årsfest. När jag har druckit ett par glas vin och ätet god mat och grattat födelsedagsbarnet tillräckligt ska jag åka hem (just det ja, är egentligen hemlös fortfarande, men bor hos min homie) för att få besök av min date. Det kan bli nice. Kanske får han frukost imorgon bitti. Han har inte heller någon lägenhet i Stockholm, så för att vi ska kunna träffas måste någon av oss ha "FF". Ikväll har jag tvingat M (homien) att sova hos mannen hon gillar. Schysst polare (hon har inte alls något egenintresse i det, haha). Man kan säga att det är en win-win situation för oss båda två.


Imorgon ska det fan bjudas på lägenheter!

Holla later.

Thursday, January 25, 2007

Nytt land, ny stad, nytt jobb, nytt liv

Under 2006 bodde jag i fyra länder. Nu har jag återvänt till Sverige för att börja nytt jobb (igen). Smart jobb, men inser att om jag inte ska uppfattas som en latent neurotiker som scury omkring måste jag stanna här ett par år. Hur ska det lyckas? Jag vill ju egentligen inte ens bo i Sverige...måste ju se till att överleva! Kanske gör en blogg mitt liv och mitt nya jobb mer uthålligt (ehhh)? Eller inte, som min chef säger. Förhopningsvis är det inte alltid mina idéer han kommenterar med de orden, för då lär jag ju inte bli långvarig på jobbet.

Jobbiga saker med att vara i Sverige igen:
Att folk tycker att det mest pinsamma som kan hända är att typ trilla in i någon på morgonen på tunnelbanan när föraren av någon anledning gasar och bromsar om vartannat. Att skatten är så hög (även om den har sänkts lite nu, tack!). Att det knappt finns några bra klubbar där killar gillar stora butts. Att fina lägenheter kostar typ 2 miljoner att köpa och det är omöjligt att få hyra en sådan i första hand. Att ghetton med snygga människor inte finns inne i stan, utan man måste typ åka 30 min för att få se något annorlunda än lattemorsor med designbarnvagnar som powerwalkar med en latte i handen (som de typ spiller över sina bebisar så att de får brännskador).

Bra saker med att vara i Sverige igen:
Att mina vänner som adore mig (och vice versa) bor här. Att det finns förståelig morgon-TV. Att det går att köpa mörkt, färskt danskt rågbröd i affären. Att min gamla date är nytänd och vill träffas (btw, det är jag som borde utses till "årets kurdvän 2006" på Södra Teatern imorgon).

Det här ett avstamp för mitt nya liv med nytt jobb i ett nygammalt land och nygammal stad. Min holla sida är min egen lilla pryl som jag gör vad jag vill med, när jag vill.