Bild på död fisk

Bilden är för övrigt från en TV2 sida i Norge, Reiertsen har tagit det snygga fotot. Jag har ju aldrig gjort sådant här, så jag har ingen koll på vad man får lägga upp och inte. Får jag googla en bild, lägga upp den och säga att den kommer från en särskild sida alternativt namnge fotografen? Halllååååå - någon, hjälp mig! Just ja, det är ingen som läser denna blogg, så ingen kommer att svara, ingen vet ju att den finns.

Kroppen krampar

Shit, min kropp är inte van att hänga på SATS. Allt rumlande i fredags natt och lördags morse har som vanligt gett mig träningsvärk på 09.30 imorse, åt en macka och stod sedan och stampade på SATS 15 minuter innan aerobicsen började. Jag gav det mesta jag kunde under det 55 min långa passet. Utöver det tog jag tunga hantlar till styrkan, så jag har spaghetti arms nu. På något konstigt sätt fick jag för mig att jag inte hade rört på mig tillräckligt, så jag gav mig ut på en mycket rask promenad i eftermiddags på Kungsholmen, Norr Mälarstrand upp och ner och lite mer, och kom hem helt utpumpad. Men det var skönt med frisk luft! Hade Nelly Furtado i Ipoden så jag var tvungen att göra lite dansmoves då och då, givetvis efter att ha kollat så att ingen gick precis bakom mig. I Sverige är det ju typ det pinsammaste man kan göra, bjuda på sig själv utan att någon kompis är med som stöd om, eller snarare när, någon tittar snett.

Kanin i gryta och bankad milanese

Igår kväll var jag med gänget på Döden i grytan i Vasastans Sibirien och åt små bröd från Toscana med aubergineröra, parmaskinka, stekt blandsvamp och caprese till förrätt och kanin i gyta till varmrätt med kronärtskocka med vitlök och olivolja som tillbehör. Vi diskuterade flygplan, jobb och religion och diskussionen ballade ur. Sedan fick jag träffa N i förorternas förort. Efter några timmars rumlande fick jag efter en håååård arbetsvecka sova mina skönhetstimmar. Mycket välbehövligt. Att han inte dök upp förra veckan hade såklart sin förklaring, även om det som då hände typ aldrig händer... hans kompis blev misshandlad på en krogtoalett så att han fick hjärnblödning och hamnade på intensiven. Mitt dåliga samvete för det SMS jag skickade till honom dagen efter och menade att han var en idiot förföljer mig lite. N:s kompis mår dock bättre nu, han har föflyttats från intensiven. Fy fan för oprovocerat våld.

Just ja, italienskt. Ikväll har M lagat milanese här hemma, som hon kryddade med färsk oregano och salvia. Mums! Hon har bankat kött och vispat ihop ägg, vitlök och färska kryddor så det har stått härliga till. Nu luktar det stekt kött i hela lägenheten och jag är proppmätt. Till milanesen fick vi bulgursallad på färsk spenat, fetaost och cocktailtomater. Och rödvin såklart.

Veckan har varit intensiv som få. Jag har rest en hel del, innehaft olika roller på jobbet, samt flyttat ur min lägenhet i Bryssel. Mina möbler och tillbehör finns just nu i en lastbil någonstans i Europa, på väg till Sverige för att lossas i mitten av nästa vecka. Eftersom bostadsmarknaden ser ut som den gör i Stockholm får sakerna lugnt vänta i ett förråd på Shurgard tills dess att jag hittar en lägenhet på omkring 35-45 kvadrameter i Vasastan eller närområde som inte har ett pris på över 2 miljoner. Det känns som att det aldrig kommer att ske, vilket i sig borde innebära att jag ska bostadsvägra, dvs inte köpa något. Problemet är bara: Vem blir vinnare av en sådan underdogaktivism? Någon annan köper lägenheterna och jag blir fortfarande bostadsrättslös. Måste ändra strategi; kanske skambuda innan jag ens har sett dem? Alltid någon som måste ha cash fort. Som pappa säger: Cash is king!

Om jag skulle behöva välja ett kök i världen som jag måste äta hela livet ut skulle det nog bli italienskt. Tvåa kommer indiskt. Trea är svåarare, kanske libanesiskt eller något annat från Mellanöstern. En gång gjorde jag egna vinbladsdolmar. Jävlar vad jag jobbade med att rulla ihop de små, tunna små bladen med en röra av köttfärs och ris och grönsaker inuti för att sedan låta dem sjuda i en gryta med massa citronsaft. För att hålla dem på plats i grytan skulle man använda sig av konservburkar; det tryckte liksom till dem så att de höll ihop. Jisses vilket jobb det var, men kompisarna tyckte min orientaliska buffé inklusive dessa små dolmar var så goda att de fick varsin doggybag med sig hem från middagen. Då var jag nöjd.