Resemässan

Den största tillfredsställelsen på Resemässan var att få gå på en av de rosa bussarna och provsitta och prata om deras spännande resor. Okej då, det kommer kanske tvåa efter att ha gått runt och pratat med de flesta av de afrikanska ambassaderna som var där för att göra resereklam för sina fina länder. Alla svarta och snygga ambassadkillar blev roade och imponerade eftersom vi har rest och bott så mycket i södra och östra Afrika, en del av dem delade ut visitkort för glatta livet och bjöd oss till sina ambassader för att hälsa på dem. Mycket underhållande! I alla fall, vi började seriöst prata om att göra en resa med rosa bussarna nästa år, eventuellt en 3 veckors resa till Rwanda/Uganda eller en 5 veckors resa till Centralamerika med stopp i ganska många länder. Vi har pratat om rosa bussarna ett tag och det känns som att det snart måste bli av om vi ska göra det överhuvudtaget...

Mamas and Tapas var fullbokat, så även Kharazmi på Dalagatan, så det blev libanesiskt på Hoummus på Döbelnsgatan. Det är ett ställe jag kan rekommendera, även om mina smaklökar börjar tröttna på de kalla och varma mezerätterna som oftast smakar likadant vart man än går för att äta dem. Vi smet in på Paladar de Cuba innan middagen och fick varsin god drink. Klassikern Mojito gjorde de bra, så även en alkoholfri Fidel (meningen var inte att vi andra skulle få reda på att den var alkholfri... ni förstår säkert varför... men bartjejen gjorde bort sig rejält och vår kompis H var tvungen att berätta för bara två av oss (vi väntade på vår tredje kompis) att hon är med bebis. Wohoo! E fattade dock med en gång när hon kom till Hoummus och såg H sitta med en ramlösa, hahaha, det var roligt att se hur väl vi känner varandra. Trevlig kväll, god mat och massa bra pepprat. Därefter rullade jag och väninnan I hem till mig som köttfärspiroger och pratade resor och botade menssmärtor ett par timmar framöver.