Förbannad!

Nu är jag jävligt förbannad och ju mer jag funderar över situationen desto mer förbannad blir jag. Jag var i Sydafrika och pluggade på ett stipendium för två år sedan. Jag hade en handledare som, väl på plats, lurade in mig i att också göra min studie kvantitativ (okej då, jag sade ja, men ifrågasatte en hel del och förklarade att jag inte kunde något). Han försäkrade att han skulle hjälpa mig med den delen och vi skulle eventuellt lägga fram ett papper tillsammans vid universitetet i Sydafrika.

Sedan jag kom hem till Sverge har han varit urusel på att svara på mina e-mails. Vi gick igenom de kvantitativa resultaten en timme i Sydafrika (vilket är nada för att verkligen förstå vad vi - han - gjorde för några uträkningar som skulle stärka min studie), sedan dess har han varit knäpptyst. Jag har mailat, och mailat och mailat (ofta bra frågor!) och sms:at efter ett tag när han inte svarat, för att få handledning. Ett par gånger har jag till och med ringt och påmint honom om att jag behöver svar. Jag har inte varit en igel, under två års tid har jag kanske bett om hjälp eller underlag via e-mail ungefär fem gånger. Värt att notera är också att varje gång jag har påmint honom om att jag behöver svar har han bett om ursäkt, sista gången (i december) bad han till om ursäkt för att han har sinkat mig i min uppsats-skrivning.

Den 17 januari skrev jag fyra långa, men relevanta, frågor. Fram tills idag har han inte ens svarat med ett "jag återkommer". Så idag skickade jag ett nytt e-mail, skrev "viktigt" i ämnesraden och nämnde att jag fortfarande väntade på svar på frågor jag hade skickat för snart två månader sedan. Efter några timmar fick jag ett e-mail med några korta svar (alltid något), överst i svaret stod det dock "det är ju inte så här handledning ska gå till, men låt gå för denna gången". Jag förstår verkligen ingenting! Tyckte han mina frågor var för banala? Det är i sådana fall fel sätt att förmedla en sådan uppfattning på, dessutom visste han vad han gav sig in på när han, i egen hög person, gjorde de kvantitativa hokus-pokus undersökningarna i ett program jag använt tre gånger (SPSS) och bedyrade att han skulle hjälpa mig att tolka resultaten eftersom jag var helt novis på kvantitativa studier.

Det är verkligen ett superintressant och nytt ämne jag skriver om och resultaten är värda att uppmärksamma, vilket han också vet (han ville ju t o m eventuellt lägga fram ett papper på ämnet, när den väl var klar). Men han får mig att känna mig som en jubelidiot när han skriver som han gör, precis som att det var mig det är fel på i vår lärar-handledar-relation. Det är snarare han som otroligt dålig på att stötta upp och leverera i tid.

Jag var givetvis blixtsnabb med att svara "vad menar du egentligen?", men han har inte svarat på det (how could I guess?). Jag borde ha skrivit: "Det håller jag med om, skönt att du har förstått att det krävs mer av en handledare". Gah! Ja, jag har ångest över att inte vara klar med uppsatsen. Men någon som verkligen inte borde spä på den ångesten (eftersom han själv har skuld till varför det är som det är) är handledaren himself. Nej, usch och fy, jag skulle vilja slå någon (läs honom) på käften.