Borta!

Jag sitter fortfarande hemma i min nya röda skotskrutiga pyjamas, men jobbar hemifrån. Mitt huvud värker, antagligen eftersom jag har legat helt snett med huvud och nacke i natt, men jag är egentligen vid mycket gott mod. Magsmärtorna är borta. Magsmärtorna är borta. Magsmärtorna är borta. B o r t a! Jag kan ta tag i mitt liv på riktigt igen.

Jag har lärt mig en läxa av detta, eller två förresten. Man ska lita på sin smärta och ta små signaler som kroppen sänder till en på allvar. När sjukvårdsrådgivningen frågar om man har ont ska man inte tänka att "jamen, det går ju faktiskt över med värktabletter" och därmed inte framföra att man har ont på ett otäckt sätt. Det är klart som fan man har riktigt ont om man vaknar på nätterna av smärtan och är tvungen att ta nya tabletter. Den smärtan ska man våga lita på och sedan använda sjukvården, även akut om man behöver det. Jag har antagligen haft äggledarinflammation i tre veckor. Jag skulle ha åkt in till sjukhuset med en gång. Men jag har väntat, och väntat, och väntat. Det skulle jag inte ha gjort. Det är min största läxa i detta sammanhang, utöver det faktum att man ska skydda sig såklart. Men det behöver jag knappt nämna, det är en självklarhet.