Tänk att en dos penicillin kan förstöra träningsdisciplinen. De första dagarna hade jag lite lätt ångest för att jag inte kunde träna. Nu när jag skulle kunna gå ut och röra på mig i form av promenader känns det apjobbigt. Jag tänker att "jag går ju faktiskt på penicillin, jag kanske bör ta det lugnt och bara vila" när jag egentligen vet att en prommis är bra på alla sätt och vis. Jag är slappare än slappast för tillfället. På fredag äter jag min sista dagsdos vita avlånga piller. Efter jobbet har jag bokat in mig på ett danspass. Då har jag liksom inget att skylla på längre.
P vaknade givetvis helt snorig och sjuk imorse så jag har mest klappat honom hela dagen. Vi har haft fina 20 timmar ihop. Jag har inte ätit köpehamburgare på år och dar, men igår slog vi till och köpte hem Burger King till en film vi skulle se. Det var gott när vi åt det, men magen gjorde ajaj i natt. Kom på någon gång vid morgonkvisten att pommes frites är gjort av potatis, hahaha, jag hade verkligen inte en tanke på det igår. Jag börjar få riktig bevisföring på att jag är överkänslig mot potäter.
Mitt liv just nu: Äter junk food, och är helt utan träning. Jag ryser. Bäst att ta mig an disken i köket så jag inte får slaganfall av all min ångest.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Tänk vilken förbränning du har när du sätter igång med vanliga livet igen :)
Hahaha, jag gillar den tanken! :) Med tanke på all leverpastej jag äter så kan jag ju hoppas på det... Seriöst, skitgott med inlagd gurka på grov macka, gärna med ett kokt ägg till. Inte bara innan träning utan jämt jämt.
Post a Comment