Nu börjas det igen

Att ständigt vara på väg någon annanstans är en del av mig, men jag hade hoppats att lugnet och viljan att stanna i Stockholm efter att jag hade fått ett bra jobb med hög lön och köpt en fin liten lägenhet skulle vara lite längre än 1,5 år (se gärna mitt första inlägg på bloggen). Men nu är jag där igen. Det är som ett beroende. Jag vill iväg och uppleva nya saker, nya platser, nya människor. På ett helt annat sätt än att "anmäl dig till en kurs så får du lite ombyte", eller "men planera en semesterresa så får du se något nytt". Jag behöver mer. Jag behöver större utmaningar än så. Som när jag åkte till Kenya för några år sedan med endast ett stipendium på kontot och några sidor med lokala NGO's och deras telefonnummer från Nairobis telefonkatalog. Det var bara att börja ringa och sälja in sig själv och få dem att förstå att de behövde mig ett halvår. Hitta en lägenhet i extremt rough Nairobi. Lära mig hitta i stan med hjälp av alla små minibussar. Hita vänner med hjälp av magkänslan. Förstå vilka klubbar som var mindre farliga att vistas på. Jag mår helt enkelt bra av att vara på okänd mark. Det är så min nyfikenhet stillas och det är så jag utsätts för de utmaningar jag behöver för att utvecklas.

Så, jag kunde inte låta bli. Efter ett e-mail var jag tvungen att gå in på Individuell Människohjälps hemsida och kolla deras lediga volontärtjänster. Och min reaktion är påtaglig. Jag läser deras annons om en fyra månaders volontärtjänst i Malawi. Hjärtat slår snabbare. Malawi - landet jag älskade att resa runt i! Och det handlar om HIV/Aids-arbete. Hjärtat slår ännu snabbare. Det är ju det jag har hållit på med tidigare och jag så gärna vill arbeta mer med i framtiden! Det här är dessutom ett hands-on arbete vilket gör det så mycket mer intressant. Fyra månader av mitt liv är ingenting, men ändå en hel underbart evighet. Det skulle vara skilda världar från mitt nuvarande jobb. Men det skulle vara ett välkommet och välbehövligt break för att tillfredsställa den del av mig som just nu är rastlös och längtar tillbaka till Afrika och till att arbeta med frågor som rör liv eller död. Där meningsfullheten i mitt jobb är djupare än det jag gör idag.

När jag väl inser att jag faktiskt har möjligheten att söka eftersom det är en fri värld och alla egna beslut är just min egna börjar jag gråta. Jag skulle kunna ansöka om tjänstledighet fyra månader, hyra ut lägenheten, packa en väska och åka iväg mot ett nytt Afrikaäventyr. Få göra det jag allra mest tycker om. Skaffa mig en livserfarenhet mer. Få praktisera den sida av mig som älskar att arbeta med människor. Få använda min hjärtliga och sociala kompetens samtidigt som jag kan göra en praktisk insats i det preventionsarbete kring det dödliga virus som är så utbrett i andra delar av världen än vår egen.

Ska jag söka?