Två flugor i en smäll?

En del (de flesta) verkar äta GI/LCHF-kost för att arbeta bort sötsuget och hindra den stora sockerboven att ta över livet helt. Jag tror aldrig att jag riktigt har haft det problemet, även om det ser ut som att jag har det problemet. Snarare verkar jag vara överkänslig mot kolhydrater (min mage mår dåligt, blir svullen, får kramp och då och då får jag rejäla skov med febertoppar och en mage som slutar fungera helt några dagar). Jag har gjort några undersökningar hos läkare men de landar i att jag med största sannolikhet har IBS. Därför: Kost, motion och mindre stress = viktigt. Jag har dragit ner på laktosprodukter (särskilt mjölk, crème fraîche, fil etc.), ökat vardagsmotionen (dvs promenader utöver den vanliga SATS-träningen) samt nu - dragit ner på kolhydraterna betydligt och mår mycket bättre av allt detta, särskilt det sistnämnda.

Det som fortfarande är problemet är att jag väger alldeles för mycket för vad som är hälsosamt. Och det låter som en lögn - men jag äter inte sämre eller mer än mina normalviktiga vänner, de till och med fråga sig hur min övervikt kan ha kommit. Och visst, dålig mat när jag var barn, gener och några års frånvaro av motion i 17-årsåldern har nog sin förklaring. Men kan det också ha med kolhydratskänslighet att göra? Dvs att min kropp inte förbränner kolhydrater som den ska göra? Kan det överhuvudtaget vara en förklaring eller är det bara en tjock persons bortförklaring? Jag är absolut ingen kostrådgivare, men jag skulle gärna vilja ha tips på artiklar och böcker som eventuellt skriver om detta ämne.

Det jag vill ha sagt med inlägget är att om min mage mår bättre av att äta GI/LCHF-kost blir jag glad som ett barn. Om det dessutom gör att jag kan gå ner i vikt skulle jag vara lyckligast i Vasastan. Kanske blir effekten att jag slår två flugor i en smäll?