I'll keep my fingers crossed

Imorgon får jag de sista provsvaren från kvinnodoktorn som jag återigen besökte i förra veckan. Eftersom jag mår bättre så tror jag att den sista penicillinkoren har hjälpt, men det ska bli skönt att få det svart på vitt imorgon. Eller inte. Ingenting i den här förhatliga infektionsprocessen i kvinnodelarna förvånar mig längre. Mest nyfiken är jag på att få reda på provsvaren angående en eventuell resistens mot en penicillinsort, vilket de har misstänkt eftersom jag åt den under en längre period när jag bodde i Nairobi och den inte har hjälpt 100% nu. I alla fall, O M, och jag säger o m, jag blir friskförklarad imorgon ser jag fram emot att börja planera in träningspass igen nästa vecka för att komma tillbaka i mina vanliga rutiner. Första passet får nog bli dansaerobics eller funk... eller pump... eller muskel... ahh, friskförklara mig nu och stryk min träningsrestriktion, doktorn. Please!?

I'll keep my fingers crossed för alla krämpor försvinner och diagnosen imorgon är "frisk" från infektion. Mitt hjärta och min hjärna behöver det.

(Och så hoppas jag sträckningen i korsryggen försinner helt snart... den har suttit i i 10 dagar nu. I och för sig till och från, men ändå; den borde verkligen försvinna helt snart... för det kan väl inte vara något annat än en sträckning?)

Update: Kom just på att jag är utomlands för jobb måndag-tisdag... Bad. Då får onsdag bli första träningsdag (eller söndag kväll om P och jag kommer hem i tid och ryggen mår bra).