När jag blir alltför stressad mår jag inte bra, jag får hjärtklappning och har svårt att koppla bort saker. Jag oroar mig för lätt och har väldigt svårt att strunta i detaljer. Dessutom är jag principfast och tycker ofta människor är oansvariga och slarviga. När det är så stressigt att jag skriker några gånger per dag och känner av hjärtklappningen finns det bara en sak som kan få mig att tagga ner - träning. Träning, träning, träning. När jag kommer ut från ett tufft pass är jag som en ny människa; snäll och glad som en person som har gått in på kalas, blivit gosad med och blivit matad med ett paket pepparkakor.
Just nu är det stressigt. Väldigt stressigt. Lägg därtill PMS. Och den fucking jävla penicillinkuren som gör att jag inte får träna. Förstår ni vilket pain in the arsle jag är på jobbet just nu? Ingen vill vara med mig. Jag vill inte ens vara med mig själv.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment