En fest som aldrig tog slut

Jag var en djävul igår. Knallröd klänning, djävulshorn, svartsotiga ögon och röd svans. Enkel utklädnad för jobbfest, men det visar ändå att man lagt ner lite tid på att hitta utklädningsprylar. Mycket viktigt eftersom jag också var ansvarig för festen. Haha. Det var en helt okej fest, men gästerna ville fan aldrig gå hem! Inser att det är ett bra betyg. Men med tanke på hur jag har mått den senaste tiden så var det en match att (tillsammans med ett par andra) orka handla all alkohol och pynt igår, fixa tunga rullskåp med kall och varm mat upp till våning 8 i ett gammalt hus, pynta hela lokalen, se till att alla gäster hamnar i rätt grupper, servera all mat, utse vinnare i roliga tävlingar, torka upp öl, föregå som gott exempel och få folk att vilja dansa, ta hand om alltför förfriskade personer och plocka, plocka, plocka, plocka, plocka. Vid 3 kastade jag in handduken. Då var jag totalt kallsvettig och magen och huvudet värkte. Jag mutade mig till att få gå hem genom att ha städat och plockat fint under den sista timmen medan mina festansvarigkamrater hade kul. Dessutom lovade jag att ta med den mest överförfriskade personen ut från festen och sätta honom i en taxi. Det gick bra, trots att han är typ 2 meter, kampsportstränad och väger grymt många kilon. Det jag inte förstår är hur han kunde bli fullast av alla... Sååå mycket alkohol hade vi inte köpt.