Att möta grannarna tidigt en oktobermorgon

I ett och ett halvt år har jag bott i min lilla bostadsrätt. Jag har lyckats undvika tre städdagar under den tiden, men sista gången fick jag böta 400 kronor så för ett par veckor sedan bestämde jag mig för att den 18 oktober kl 9.00 skulle jag, hurtig och klar, stå i rutig skjorta och redo att gripa in och jobba med allt som behövdes göras i huset. Godammit, vilken ångest jag hade inatt kl 2 när jag trillade in i lägenheten efter en lång kväll hemma hos I. Magen var full av antipasti, mustig svamprisotto och flera glas rödvin. Städning var inte det jag mest var sugen på några timmar senare.

Mina tankebanor gick ungefär såhär: "Jag åkte ju faktiskt tunnelbana hem inatt, jag sparade 200 spänn på det, så egentligen skulle det ju bara kosta mig 200 spänn att skippa städa imorgon. Å andra sidan impulsshoppade jag två par skor ikväll (ett par svarta pumps i mocka med robust klack och spänne vid tån och ett par bruna kilklacksskor med lite metallicdetaljer och en rund ring i äkta guld (höhö) längst fram) för 600 kronor , så om jag inte städar har jag liksom gjort av med 1000 kronor mer än vad jag egentligen har råd med, minus den icke åkta taxin i och för sig... Är det värt 400 kronor för att få sova en lördagsmorgon? Eller kommer jag bara känna mig lat när jag vaknar vid 10 och inte har hjälpt till?"

Jag bestämde mig för att gå upp 8.40, dra på kläderna och börja jobba. Men jag sov oroligt. Jag har liksom en tendens att tro att grannar är konstiga. Att de är totalt asociala, att de vet allt om mig, att de läser den här bloggen, att de hör när jag har P eller annan snubbe på besök och att de till och med gärna vill höra eller se vad vi gör. Så det var med lite angst jag gick ner till källarlokalen klockan 8.58 imorse. Jag möttes av några reserverade, men inte otrevliga, personer. Jag skrev upp mig på att städa vår föreningslokal och tillhörande bastu etc. Jag var mycket duktig och dammtorkade ytor med fuktig trasa, till och med alla rör i lokalen. Efter 40 minuter hade jag hunnit ganska långt så då smet jag hem en halvtimme och dammtorkade min egen lägenhet (haha) innan jag fixade klart mitt uppdrag med dammsugnin och svabbande av golv. Det var i slutet av städningen jag fick hjälp av min granne. Käck tjej, samma ålder. Vi pratade lite. Hon var helt normal. Då kände jag mig lugnare.

Jag började bli riktigt hungrig och jag visste att det skulle grillas hamburgare på gården vid 12 när städningen var avslutad. Min plan var från början att jag skulle vara hemma i min egen soffa vid den tiden, inte äta burgare med stela grannar. Hemska tanke. Insåg dock att jag inte hade så mycket frukostgrejer hemma, så jag funderade faktiskt på om jag skulle grilla mig en hamburgare. Samtidigt mötte jag två grannar till, också samma ålder. De var mycket pratglada, till och med roliga. Det resulterade i att jag stannade kvar och åt en hamburgare med mina läskiga och asociala grannar, som givetvis visade sig vara precis lika trevliga och roliga som jag. Vi är nästan i samma ålder allihopa och samtalen flöt lika fritt som hamburgerdressingen. Jag och grannarna skrattade högt flera gånger. Det trodde jag inte skulle inträffa. Det var till och med så trevligt att jag skulle kunna tänka mig att ha fest med dem någon gång. Såklart blir det inte så, men det är ändå en skön tanke. Dessutom bestämde jag och granntjejen att vi ska spana in varandras lägenheter någon dag eftersom vi tydligen har samma planlösning, hon bor ett par våningar längre upp. Bra städdag trots min morgonfruktan. Som ni märker kan jag lätt ändra mig. Jag skyr inte mina grannar eller städdagar längre. Jag blir en rik kvinna.