Jag tror att du tror

P lämnade en julklapp åt mig. Inslagen och fin. Jag trodde jag visste vad det var. Men så hade vi det här samtalet:

Jag: När får jag öppna julklappen?
P: Jaaaaaa, du får väl öppna den när du vill.
Jag: Nej, nej, du ska ju säga att jag ska spara den till julafton.
P: Hade du inte gjort det då?
Jag: Jo, kanske. Förresten så tror jag att jag vet vad det är.
P: Men det är inget speciellt.
Jag: Joo, jag tror nog det.
P: Jag tror att jag vet vad du tror att det är.
Jag: Hahaha, är det sant?! Berätta.
P: Alltså, jag tror att du tror att det är en vattenkokare.
Jag: Jag dör, det är sant. Det är klart att det är. Måttet är perfekt, den väger ungefär så mycket.
P: Haha, jag visste att du trodde det. Du behöver i och för sig en sådan. Men det är det inte.

Sedan var det typ slut på samtalet. Mycket roande. Tänk att han visste att jag trodde att det var en vattenkokare. Hahaha. Det enda jag vet nu är att det är "ingenting speciellt". Jag tror fan fortfarande att det är en vattenkokare.