Istället för att hoppa runt på den afrikanska dansen i skrivande stund lyssnade jag på min kropp (förkylning, huvudvärk, stooooor trötthet), och tog beslutet att stressköpa de sista julklapparna och sedan gå hem, äta cabanoss med surkål till middag och göra ingenting, eller det som föll mig in. Fixa det sista och sedan bara vara. Ladda ur mig lite efter en 16-timmars arbetsdag igår och antagligen en 16- eller 18-timmars arbetsdag imorgon inklusive några flygresor.
Jag funderade på att skippa dansen redan på förmiddagen, men "jag borde"-rösten i mig var stark. Den är oftast jävligt stark. Ibland för stark för mitt eget välmående. Alla runt omkring sade att jag såklart skulle gå hem och göra det jag ville göra - vila. Dansen är ju för mig och ingen annan, om jag inte ville dansa ikväll skulle jag såklart inte göra det. Men andras verkliga röster är ibland svagare än ens egen inneboende. Men idag vann de andras röster mot min "jag-borde-röst".
Så nu sitter jag här - mätt och nöjd, och kroppen är mjuk och varm, om än något öm (fråga mig inte varför). Fantastiskt skönt! Mina julklappsköp är helt klara och matbordet dignar av alla saker som ska bli inslagna. Min stress över köpen är som bortblåst. Det är också väldigt skönt. Dessutom har jag tagit en migräntablett, så värken över vänster öga borde snart försvinna. Kylskåpet är fullt av pepparkakskola som jag ska äta några bitar av medan jag vänder sida upp och sida ner i Isakssons bok om Mona Sahlin samtidigt som adventljusstakens tre av fyra ljus är tända och mina likadana adventsstjärnor i fönstrena bredvid varandra sprider ett avslappnande sken. Det är njutning av hög klass, men på ett simpelt sätt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment