En 14-årings blogg

Bli inte arg för att jag beter mig som en kärlekskrank och osäker 14-åring som skriver om sin första kärlek, meeeeeen idag ringde P vid lunchtid och ville kolla om jag fortfarande låg hemma i soffan eller om jag mådde bättre. Sweet. Sedan ringde han vid 18 när han körde förbi mitt område för att åka hem till sin kompis och plugga. Jag satt på bussen med överfulla kassar från matshopping, men han väntade in mig och kom till hands (som han själv uttryckte det) och bar in kassarna och sedan myste vi lite i soffan innan han drog vidare. Det jobbiga är dock att drömmarna förföljer mig och det känns som (jag inbillar mig) att han hela tiden ska berätta något ledsamt, när han egentligen bara visar mer uppskattning...strange.