Skjut inte upp det!

Eftersom jag har hoppat runt mellan olika länder och världsdelar de senaste tre åren har jag inte prioriterat att gå till tandläkaren. Det har fallit mellan stolarna, både av glömska och lathet (och av snålhet när jag var student).

För några veckor sedan började det ila i en av mina bakgaddar och jag började fundera över hur länge sedan det egentligen var jag satt i en tandläkarstol. Jag insåg att det var sjukt länge sedan, kanske hela tre-fyra år. (Jag rodnar när jag säger det). Sagt och gjort, efter att ha övervägt en del saker bestämde jag mig för att testa City Dental; tandläkarpalatset mitt i city nära jobbet, med endast utländska tandläkare och mycket lägre priser än vanliga tandläkarhak.

Idag gick jag dit och möttes av en polsk kvinna med stenansikte som presenterade sig "Good day, my name is Iwyna" (eller liknande, med stark brytning). En söt, om än barsk, tandsköterska börjar med att ta röntgenbilder och får sedan uppgiften att översätta när den riktiga undersökningen börjar, samtidigt hon skriver om mina tänder på datorn. Översättningen handlar alltså om "tandläkarspråk mixat med polska - engelska - svenska". Jag insåg ganska snart att det inte såg så bra ut i min mun och ångesten växte.

Jag älskar egentligen alla sådana här fascinerande miljöer som består av människor med ursprung i andra länder och som pratar andra språk. Och i detta fall, när det dessutom kombineras med en fantastisk affärsidé (konkurrera med dyra, svenska tandläkarna och ge tandvård med samma kvalitet) borde City Dental vara paradiset av härliga upplevelser.

Men väl där i tandläkarstolen, när jag hörde hur tandläkaren på konstigt polskt tandläkarspråk meddelar tandsköterskan om vilka tänder hon ska pricka med karies på datorskärmen kände jag mig ganska otrygg och kroppen blev till gelé. Jag brukar ogilla att gå till tandläkaren, men idag kändes det värre än någonsin. Jag var förberedd på att jag skulle ha ett par hål, men när de mot slutet av min undersökningstid börjar räkna upp fyra, fem tänder med hål, och dessutom karies under en redan befintlig fyllning som kanske behöver rotfyllas, i tre olika steg, var tårarna nära. Jag darrade när jag steg upp ur stolen och benen ville vika sig.

Tandsköterskan översatte lite oengagerat vad Iwyna sade på polskt tandläkarspråk och berättade att man inte kan laga tänder mer än två timmar i sträck, så jag skulle behöva komma tillbaka flera gånger. Vid den här tidpunkten behövde jag egentligen uppmuntrande ord, typ "det hääär är inte så farligt, det ordnar vi lätt! Vi har sett så mycket värre tänder!" Men det fick jag liksom inte.

I alla fall, jag bokade in min första tid på fredag morgon kl 8, då ska de jobba med min värsta tand i 1, 5 timme. Gah, jag känner mig så äcklig och gammal när jag skriver detta! Efter besöket gick jag ut från tandpalatset, ringde mamma, och grät en skvätt över det hemskt kalla tandläkarbesöket, hur håliga mina tänder är och hur många dineros allt kommer att kosta. Offerten jag fick, inklusive en eventuell rotfyllning, hamnade på 6 000 kronor.

Under samtalet med mamma började jag dock med att räkna upp alla hål etc och jag hörde hur hon nervöst drog efter andan då och då innan jag levererade summan. Då brast hon ut i lovsång. Hon menar att hon får betala nästan 5 000 för EN rotfyllning i den lilla staden mamma och pappa bor i. Då insåg jag faktiskt den stooooora prisskillnaden! Hon tyckte snarare att jag skulle vara glad över att jag tog tag i det och att det, trots allt, blir en rimlig summa, för att få ordning på tänderna. Och såklart lade hon till "jag tror att du har lärt dig en läxa". Mmmm, helt sant.

Och visst, det finns reportage om tandläkare som lurar sina patienter. MEN, jag tycker inte att man kan utgå från att det är så. Det vore det en extremt dum affärsidé i det långa loppet. Och jag vägrar leva i en vardag där jag utgår från att människor vill lura mig. Dessutom hörde jag av en kollega att hon var mycket nöjd med City Dental när de lagade hennes tand. Så, Iwyna, på fredag morgon är jag din! (Och antagligen tio timmar till den närmaste månaden). Inget polskt stenansikte ska på ett tandläkarbesök få mina knän att darra.

Hörrni - skjut inte upp besöket!