Det var en fin lunch i parken. Det låg några brudar med minimala bikins och solade var för sig, en tjej bar till och med ingen överdel. För fan kvinna, skyl dig mitt inne i stan.
Trots att det är fint väder ute och jag är nylagd (haha) så känner jag mig lite nere. Trots att Kate Ryan spelar på Café Opera ikväll, det är schlager i Tanto och jag säkert skulle kunna ro ihop en grillning med kompisar vill jag vara hemma och dricka äppelmust, fast jag vet att det egentligen gör mig mer ont att inte hitta på något när jag känner såhär. Jag är trött och blir då automatiskt melankolisk och vemodig, tänker på alla fina par och vill ha någon att mysa i soffan med. P var bäst på det. Gaaaaaaah, jag tror att han har träffat en ny. Tänk om han redan är kär i henne? Och K har lagt upp ännu fler bilder på sin nya flickvän på Facebook. Putandes med den lilla (icke-existerande) rumpan!
Det är typiskt att jag känner mig låg efter alla händelserika semesterveckor, dating och sex igår - när jag slutligen ligger utpumpad hemma så kommer tankar på gamla kärlekar och deras nya kärlekar, ovissheten och ensamheten fram. Om jag inte vore så trött som jag faktiskt är skulle jag ha gått ut, vickat ass till musik och haft kul för att mota tillbaka melankolin. Men jag är verkligen skittrött, så ska jag försöka slå ner alla negativa ensamhetstankar ikväll när jag ska softa ensam hemma i min soffa. Omöjligt. Contradiction in terms. Ett moment 22 om ni förstår vad jag menar.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment