Idag är dagen då...

Idag är dagen då allting känns sådär förfärligt vemodigt och förtvinat. Trots fina vänner, en kall men dansant kväll i skärgården igår och andra lyckliga saker. Men idag är en sådan där ensam dag. De stora bruna mörka ögonen sade jag hej då till inatt vid 03.30. Han har gått ut och in i mitt liv i fem år. Varje gång lämnar han mig ensam och knäsvag kvar. Igår sade jag stopp. Det går inte längre. Jag tror jag ska sätta fart på tårarna ännu mer genom att göra en het chili med både bolottibönor och svarta bönor, lyssna på hulkmusik och sedan titta på Flyga Drake.